Eleanor & Park

Eleanor flyttar tillbaka in hos sin mamma och sina yngre syskon. Problemet är bara att även Richie bor där; mammans pojkvän. Richie som dricker större delen av dagarna och blir elak när han blir full. Så elak att han ett år tidigare slängde ut Eleanor. Eleanor förbereder sig på att helvetet ska börja om, men hon hittar delvis en räddning i Park.

Park är skolans enda halvkorean (förutom lillebror Josh) och har alltid känt sig utanför. När han får syn på Eleanor första gången på skolbussen är det som att det skär i ögonen. Hon har för rött hår, hon är för stor, hon har fel kläder på sig och när hon sätter sig bredvid honom försöker han sjunka genom bussgolvet. Men samtidigt kan han inte kolla bort, för Eleanor får allting annat att verka grått och alla andra i bussen att verka trista.

Jag har hört mycket bra om Eleanor & Park och trots de höga förväntningarna blev jag inte besviken. Det är ingen svindlande kärlekshistoria. Eleanors hemförhållanden är dåliga, riktigt dåliga. Det kryper i mig när jag tänker på hur hennes styvfar behandlar Eleanor och hennes småsyskon, och inte minst deras mamma som mest är ett skal av en person efter all misshandel. Och det blir inte direkt lättare när hon träffar Park, för givetvis tillåter inte Richie att Eleanor träffar killar. Så hon börjar ljuga för att få vara tillsammans med honom.

Jag har lite svårt för Park. Å ena sidan är han så förälskad i Eleanor att han vill spendera varje sekund med henne, men samtidigt kommer han inte riktigt över det faktum att han blivit förälskad i någon som är mobbad i skolan. Han säger att han älskar Eleanor så ofta att jag nästan tror att han säger det bara för att övertala sig själv att det är möjligt att bli kär i en tjock tjej.

Men, om vi bortser från mina problem med den här boken så är det en riktigt bra bok. De korta kapitlen gör att man läser den i en rasande fart. Vartannat kapitel är ur Eleanors synvinkel och vartannat ut Parks. Det gör att vi lär känna både Park och Eleanor i varje beröring och varje kyss.

Rainbow Rowell har skrivit en väldigt mörk bok, som samtidigt innehåller väldigt mycket fint. Och ni borde alla läsa den.


/Sussie