Bertie växer upp i Afrika, instängd vid sitt hus så att inga farliga djur ska kunna göra honom illa. Han är förbjuden att gå ut, men på kvällarna klättrar han upp i ett högt träd och tittar ut över vattenhålet. Där samlas girafferna, zebrorna och lejonen för att dricka, och då känner sig Bertie mindre ensam.
En kväll får han syn på en lejonhona och hennes unge, men något är ovanligt. Lejonungen är nämligen helt vit.
När ungens mamma blir skjuten så tar Bertie och hans mamma hand om honom, och Bertie och lejonungen blir bästa vänner.
Ett år senare är det dags för Bertie att börja skolan och hans pappa bestämmer att Bertie ska börja på en fin internatskola I England. Tillsammans med sin mamma lämnar han sitt hem och lejonet bakom sig, men han svär på att han ska hitta lejonet igen så att de kan återförenas.
I England träffar Bertie Millie, en flicka lika ensam som han själv, och de blir bästa vänner direkt. Han berättar allt om sitt lejon, men åren går, första världskriget bryter ut och Bertie och Mille tar olika vägar i livet. Trots det så glömmer de aldrig varandra, och Bertie glömmer aldrig löftet han gav till lejonet.
Det här är en fin bok om kärlek och vänskap. Vi får följa Bertie och Mille genom hela deras liv och det är riktigt underbart att läsa om allt de får vara med om.
Jag kan tänka mig att den här boken kan vara riktigt bra som högläsning då det nog finns mycket att diskutera och prata om.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar