Det är sista dagen i första klass för Dunne. Under terminen har hon jobbat på en bok om saker som gör henne lycklig. Fröken tycker att hon ska skriva klart den, men helt plötsligt vet Dunne inte längre vad som gör henne lycklig. Och ännu värre blir det när fröken tar med sig Dunne ut ur klassrummet och berättar att hennes pappa blivit påkörd på väg till jobbet. Dunne som hade lovat sig själv att inte gråta mer, kan plötsligt inte sluta.
Sist jag var som lyckligast är den tredje fristående delen i serien om Dunne. Precis som de andra två delarna är det en jättefin bok om att försöka se det positiva i allt, men att fortfarande låta sig själv vara ledsen ibland. Och att det ibland händer bra saker mitt i allt elände.
Rose Lagercrantz har skrivit och Eva Eriksson illustrerat.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar