17 februari 2015
Jag ger dig solen
Som jag har längtat efter Jandy Nelsons Jag ger dig solen. Efter att ha läst hennes förra bok Himlen börjar här, som jag älskade, har jag varit onaturligt pepp på att få läsa även den nya.
Jag ger dig solen handlar om tvillingarna Noah och Jude. Båda är konstnärligt lagda och har en mor som älskar konsten över allt annat. Så självklart ska de söka in till en av de mest prestigefyllda skolorna för konst som finns i trakten. Bokens handling hoppar fram och tillbaka i tiden. Noah berättar sina kapitel när de är 13 år gamla. Då är Noah skolans tönt som blir kär i grannkillen och Jude är den coola tjejen som alla killar är kära i. Tre år senare tar Jude över berättelsen. Då är rollerna omvända. Genom den här växlingen i tid får vi som läsare reda på att någonting gått väldigt fel på tre år, och för att förstå hur allting egentligen hänger ihop måste Noah och Jude börja prata med varandra igen.
Var boken värd att vänta på? Både ja och nej. Jag försökte läsa Jag ger dig solen på engelska, men kom aldrig in i Jandy Nelsons språk. Så jag bytte till svenska och det tog ändå ett bra tag innan karaktärerna fick något djup, och innan jag kände att jag brydde mig om dem. Problemet för mig blev de extremt långa kapitlen.
Noahs berättelse när de är 13 år gammal är evighetslång, och i den berättelsen spelar Jude bara en biroll. Det blir mycket händelser att hålla reda på, alla sedda ur Noahs perspektiv, som sen återkommer i Judes version tre år senare. Att pussla ihop alla dessa detaljer till ett stort sammanhang är det som håller boken spännande, men emellanåt blev jag osäker på om jag drog rätt slutsatser.
Jag hade nästan hellre sett boken skriven ur ett perspektiv, och då hellre Noahs. För det är delar av hans berättelse som är så fin att det fortfarande gör mig glad såhär i efterhand. Och det är en fin bok, med mycket sorg i. Men jag känner att nu när alla pusselbitar är på plats behöver jag nästan läsa om den för att verkligen förstå hur allting påverkade båda tvillingarna.
Läsvärd, absolut, men jag skulle hellre rekommendera Himlen börjar här.
/Sussie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar