Bart är snart 13 år och bor med sin mamma i ett hyreshus som klasskompisarna skrattar åt - det är inte stans lyxigaste kvarter direkt. Men det är inte Barts enda problem. Hans mamma dricker alkohol för alla deras pengar och Bart får oftast fixa middag själv, typ salta pinnar. I skolan är han inte populär, han måste ta ett djupt andetag för att våga gå in på skolgården. Hans mamma tycker att Bart ska boxas, så att han kan försvara sig om det behövs, men Bart vill hellre sjunga opera. När ingen hör låter han som en riktig stjärna, men så fort någon lyssnar spricker rösten. Och när han äntligen får en kompis visar det sig att hon är väldigt dålig på att hålla hemlisar.
Det gör riktigt ont att läsa om Bart, samtidigt som jag känner mig varm när jag gör det. Man fattar att han har det riktigt deppigt, men det skrivs inte på näsan och Bart går inte bara runt och tycker synd om sig själv utan är en snäll kille som får smarta idéer. Han är en romankaraktär man bara måste älska och Arne Svingen har skrivit en bok som jag både gråter och skrattar åt. Den liknar inget annat jag läst och jag kommer aldrig glömma den.
/ Mimmi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar