Anna och hennes pappa har ett litet fallfärdigt hus i skärgården, där hon fiskar och bygger saker i skrevan bredvid huset, och pappan mest dricker öl och sover. Anna skulle hellre vara kvar med kompisarna i Rågsved, men har inte hjärta att säga det till pappa. Redan på båten ser hon Louise med den perfekta hästsvansen och föräldrarna som köpt ett enormt hus på samma ö, och deras vräkiga båt som Louises pappa inte ens klarar av att köra ordentligt.
Men en natt sitter Louise på bryggan när Anna ska ut med båten och lägga nät. Utan att veta hur det har gått till har Anna frågat Louise om hon vill hänga med. Både Anna och Louise kämpar med att falla för någon som kommer från en helt annan värld, och hur det skulle fungera i praktiken när sommaren är över och de åker tillbaka till olika skolor. Louise är dessutom övertygad om att föräldrarna inte skulle acceptera en lesbisk dotter och gör sitt bästa för att istället bli kär i brorsans kompis Erik. Men hur hon än gör kan hon inte sluta tänka på Anna.
Den här boken följer ungefär konstens alla regler, men utan att det en enda gång känns klyschigt eller förutsägbart. Det som till en början verkar så bra börjar gå käpprätt för att Anna och Louise bryr sig mer om vad andra ska tycka än hur de själva känner. Det är ingen världsrevolutionerande handling direkt. Men Sara Lövestam har ett eget språk och det är en så fin berättelse om hur de här två tjejerna blir kära i varandra att man blir alldeles lycklig själv när man läser.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar