Torvi är född på Island, men som 6-åring flyttade han med sin mamma till Sverige. Hans pappa valde att stanna på Island, och även om han lovade att flytta till Sverige så dök han aldrig upp. Nu, åtta år senare är Torvi ensam på väg tillbaka till Island igen för att gå på sin pappas begravning. Han vill egentligen inte åka, för de senaste åren har han hunnit bygga upp ett starkt hat till sin pappa, och han känner sig övergiven av hela sin släkt som fortfarande bor kvar på Island.
Resan blir sorglig och självklart jobbig, men Torvi hittar också tillbaka till sina rötter. Bästa vännen Óli bor fortfarande kvar och Torvis farmor är precis som hon brukade vara. Genom sin pappas bästa vän får han dessutom en påminnelse om alla de fina minnen som han ändå har av sin pappa, och han försöker förstå vad det var som gjorde att pappan bara övergav honom.
Den här boken var verkligen bra! Mycket bättre än vad jag hade trott att den skulle vara, och jag tycker att det är härligt med far-son-relationer. Har ni fler tips på den här typen av böcker?
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar