23 juni 2017

Hälsningar från havets botten



Sommarlovet är slut för Fille och hans kompisar. Nu börjar de i musikklass på gymnasiet. På uppropet ser Fille någon han känner igen, någon han tänkt på sedan hon plötsligt försvann från klassen när de gick i mellanstadiet. Hanna, hon med de fantastiska ögonen och den arga tvillingsystern, hon som alltid hade smutsiga kläder. Hon minns honom också, men det är inte helt lätt att komma henne nära. Fille tänker inte sluta försöka.

Jag älskar den här boken! Jag älskar Fille som är en så schysst person, jag älskar Filles pappa för att han är så skön - även om han inte lyckas så bra med sitt föräldraskap alltid, till exempel när han inte vill svara på vad som egentligen hände med Filles mamma. Jag älskar att Hanna får vara en person som inte är så lätt att förstå sig på och som inte gör saker för någon annans skull, och jag älskar att en bok som bitvis handlar om jobbiga saker ändå innehåller så mycket humor. Det enda jag inte älskar är bihistorien om Filles klasskompis som börjar bete sig konstigt, den hade författaren kunnat stryka, men det är bara en småsak i sammanhanget. Det här är en skitfin bok om kärlek och andra känslor. Läs den, och läs sedan Christina Lindströms bok om Jack som också är riktigt bra.

/Mimmi

20 juni 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon


Lilla Hon heter egentligen någonting annat men kallas alltid för Lilla Hon. Kanske ingen riktigt kommer ihåg vad hon heter på riktigt. Hon är ofta rädd och ängslig och väldigt ensam. Hemma är Lilla Hon mest i vägen tycker föräldrarna och i skolan får hon inte riktigt vara med. De andra eleverna tycker mest att det är roligt att skrämma henne för hon blir så fasligt rädd. De berättar de hemskaste historierna om spökena på skolan. Lärarinnan som spökar på skolans vind, Matfarbrorn som spökar i skolköket, Slöjdflickan och Bibliotekspojken. En dag bestämmer sig klasskompisarna för att skoja ordentligt med Lilla Hon, de låser in henne på den läskiga vinden. Tyvärr glömmer de bort henne där och Lilla Hon får tillbringa en natt på skolan. Det dröjer inte länge förrän hon träffar på det första av skolans spöken...

Den förskräckliga historien om Lilla Hon är en otäck historia på flera sätt. Man blir väldigt illa berörd över att Lilla Hon är så väldigt ensam och att ingen är särskilt snäll mot henne. Dessutom finns de riktigt rysliga och blodiga berättelserna om spökena som spökar på skolan. Som tur är finns här även en hel del knasigheter. Slutsatsen blir därför en spännande och ryslig historia som man även kan fnissa åt ibland. Kan nog passa bra som högläsning.

Lilla Piratförlaget som gett ut boken har även gjort en boktrailer som är läskig...


/Anna

13 juni 2017

Mitt år av längtan


Mitt år av längtan är ett seriealbum av Dasha Tolstikova, med vad jag antar är en självupplevd berättelse eftersom huvudpersonen också heter Dasha. Boken utspelar sig i Ryssland på 1990-talet. Dashas pappa bor i Amerika och nu ska hennes mamma åka dit för att studera reklam. Dasha blir kvar hos sin mormor och hennes man. Ett helt år ska mamman vara borta och för Dasha är det en evighet. Men med skolan, en kille som hon är intresserad av, skrivläger och allt annat som händer i Dashas liv går det där året ganska fort ändå.

Det är intressant att följa Dasha. Hon är en typisk tjej på väg in i tonåren, och Rysslands politiska händelser pågår i bakgrunden, men för henne är de inte viktiga. Inte lika viktiga som att vara omtyckt av sina kompisar, att den där snygga killen ska bli kär i henne och att hennes betyg ska hålla för att söka till en ny skola.

Mitt år av längtan är en jättefin skildring av en, för mig, lite ovanlig uppväxt.




/Sussie

7 juni 2017

Barnen på Svartbäckens sanatorium




Saga har precis fått sommarlov, men till skillnad från andra barn så ser hon inte alls fram emot det. Hemma hos henne och hennes mamma hopar sig räkningarna och pengarna räcker aldrig till, men nu har mamman fått ett sommarjobb i Norge där hon kan tjäna ihop extra pengar. Problemet är bara att Saga inte kan följa med, och hon måste därför spendera sommaren hos sin farfar som hon inte riktigt har någon relation till. Han har just flyttat till en stort gammalt hus i Svartbäcken, där det bor ungefär noll personer.

Farfar är butter och nästan otrevlig, maten är oätlig och Saga längtar hem så att det värker i magen. På nätterna drömmer hon läskiga drömmar om en liten pojke som hon sett på ett foto i farfaderns arbetsrum. Pojken står på en tågstation och ropar förtvivlat på finska och Saga vaknar med en otäck känsla i magen.
När hon möter jämnåriga Teo som fotograferar gamla byggnader så hamnar hon på det gamla sanatoriet där svårt sjuka barn vårdats för länge sedan. Hela byggnaden känns olustig och drömmarna om pojken blir värre och värre. Vem är han, och vad hände egentligen på sanatoriet?

Janina Kastevik har skrivit en riktigt spännande bok för mellanåldern. Den är välskriven och krypande läskig och jag gillar verkligen miljön och mysteriet. Jag har till och med överseende med att det är ännu en spökbok om ett gammalt hus på landet som varit barnhem/mentalsjukhus/skola.

/Maria





30 maj 2017

Fyr 137



Precis som i Rum 213 och Sal 305 så börjar den här boken med en registreringsskylt. Elvira är på väg till en campingen Svartudden med Bea och Meja och Mejas föräldrar för att få lite skön ledighet. De ska sova i tält, bada och spana på killar.
Medan Mejas mamma berättar om fyren som finns bredvid campingen så passerar de en bil med FYR 137 på registreringsskylten, och alla tre tjejerna stelnar till. I Elvira växer direkt en oro om att det här ska bli ännu en läskig upplevelse och det blir inte direkt bättre av att tjejen i campingens restaurang berättar om Svarta Sara som sägs spöka i fyren.

Meja går igång direkt. Hon vill till fyren på en gång och kolla om de kan locka fram spöket, men Elvira och Bea är mer motvilliga. Fast på något sätt får Meja som vanligt sin vilja fram.
Fyren är kuslig, och konstigare blir det när de hittar en gammal dagbok, skriven av någon som kallar sig S.
Den härliga semestern blir bara ännu läskigare när Elvira tycker sig se ett blekt ansikte i fyrens fönster...

Jag gillar Ingelin Angerborns spökisar väldigt mycket. Språket flyter på och det är lätt att fastna. Den här är dock inte lika läskig som Rum 213, men ändå riktigt spännande sommarläsning.

/Maria


8 maj 2017

Boet


Det är en riktig getingsommar. På Steves hus sitter ett bo där det finns en ovanlig, silvrig getingsort. En av dem biter Steve i handen och han får en allergisk reaktion, vilket gör honom ännu räddare för dem än han redan var. Men på nätterna drömmer han att han pratar med boets drottning. Hon är vänlig och tycks veta allt om Steves familj, framför allt om den nyfödda brodern som är sjuk. Något är allvarligt fel med bäbisen säger drottningen, men vi kan hjälpa dig laga honom. Säg bara ja.

Den här boken står på spökhyllan, och den är verkligen obehaglig, kanske skräck - det beror på hur man tolkar den. Händer allt på riktigt, eller är det Steve som fantiserar ihop allting? Slutet avslöjar lagom mycket. Jag tycker om boken, men den ger mig fortfarande rysningar - och då var jag ändå inte särskilt rädd för getingar innan jag läste Boet.

/Mimmi

20 april 2017

Miras Martin



Miras bästa kompis heter Martin. Alla är kära i honom, Mira också, men det är hemligt. De har tillsammans en hemlig grop i skogen där de hänger, pratar och äter kakor. En typ perfekt vänskap, tills det där beskedet som ingen vill ha kommer.

Miras vänskap med Ina är inte lika perfekt. Ina frågar så mycket, och tycker så synd om sig själv. Men kan man göra slut med en kompis?

Hemma finns en mamma som inte har så mycket pengar men som älskar skogsutflykter. I en annan stad finns en pappa som också verkar jättesnäll. Ja, föräldrarna är kanske det bästa med den här boken. Det är inte stora dramatiska konflikter som skildras, utan hur sådant som man i vuxen ålder kan tänka är små problem känns väldigt jobbigt när man är barn. Jag tycker mycket om denna bok.

/Mimmi

17 april 2017

Den mörkaste delen av skogen

När du hör ordet älva kanske du tänker på ett sött, snällt och gulligt skogsväsen, men det är inte den sortens älvor du möter i Den mörkaste delen av skogen av Holly Black. Hazel och Ben bor i Fairfold och där är skogen fylld av mystiska skogsväsen som älvor, troll och andra varelser. Skogsfolket är vackra och hemska, luriga och stolta - det händer att turister som kommer för att titta på alvprinsen i kistan försvinner för att sedan hittas döda. Hazel och Ben har drömt och älskat alvprinsen sedan de var små och berättat sina hemligheter för honom genom det okrossbara glaset. Men en dag är alvprinsen borta och skogsfolket ändrar plötsligt sina mönster, befolkningen börjar fara illa och rädslan sprider sig i Fairfold. Hazel och Ben bestämmer sig för att försöka hitta alvprinsen, men det finns många hemligheter mellan syskonen som börjar komma till ytan.

Den här boken är fantastiskt bra, det finns en underliggande sexig ton i boken och den är rätt mörk. Jag gillar hur historien förs fram, hur mysterierna sakta vävs upp och att karaktärerna känns trovärdiga. Den är väldigt spännande på ett långsamt sätt, det är inte full action men det händer hela tiden saker som håller historien vid liv. Jag skulle kunna läsa en hel serie böcker om livet i Fairfold och skogsfolket, det finns fortfarande mer att utforska.

/ Rose-mari

13 april 2017

En vän för alltid

Bilderböcker kan ha förmågan att på ett enkelt men fint sätt berätta om något jobbigt, som i denna bok döden. Susan Varley har gjort en jättefin bilderbok som handlar om Grävlingen som vet att han kommer dö. Han berättar det för sina vänner och skriver ett brev men även fast vännerna vet det så blir de otroligt ledsna när han inte finns mer.

Men genom sorgen minns de hur många fina minnen de har av Grävlingen och hur han har hjälpt dem på olika sätt. Som Mullvad som fick lära sig klippa pappersfigurer, något han sedan blir väldigt duktig på.
 

Eller som Grodan som var rädd för att åka på isen som fick hjälp av Grävlingen att våga sig ut, han blev en riktigt duktig åkare.


 
 
Det här är en bilderbok som kan läsas med barn men den funkar även för vuxna då ämnet berör oss alla.

/ Rose-mari




7 april 2017

I bergets hjärta



Sonja reser till sin avlidne pappas hemtrakter efter att ha fått ett brev av sin farfar, någon hon aldrig mött. Hennes resa upp i de norrländska skogarna blir ett äventyr i sig då hon reser med ett gammalt lokomotiv som tar henne förbi Årberget, ett berg som tillhör hennes familj. Väl framme känner hon sig inte alls välkomnad av sin farbror som verkar ha en egen agenda med hennes besök. Som tur är finns hennes kusin Seth på plats som hon blir vän med. Sonja och Seth börjar undersöka mysteriet som Sonja har hamnat i och frågorna blir allt fler. Det är något mystiskt med Årberget, men vad?


Mårten Sandén har skrivit den här charmiga och spännande boken om Sonja. Jag gillade hur det var som två parallella historier i en, då det dels är historien i nutid med Sonja och Seth och sen historien om hennes farfar i dåtid och sen hur allt binds samman i upplösningen. Den är fint berättad och rymmer mer än vad som först kan tyckas.


/ Rose-mari