Välkommen hem

Jag är just nu ungefär i mitten av Johanna Lindbäcks nya bok Välkommen hem, och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker.

Sara är tillbaka i Sverige efter att ha gjort sitt första gymnasieår i London. Innan hon åkte dit så gjorde hon slut med Mattias, som hon varit vän med sedan hon var liten. Han och hans tvillingsyster Bella har alltid varit Saras bästa vänner, och allt var finfint medan Sara och Mattias var ihop, men nu är allt annorlunda. Mattias ville absolut inte gå tillbaka till att vara kompisar, och när han nu undviker henne och knappt säger hej så vill hon bara börja gråta. Bella beter sig också konstigt och Sara känner sig utanför. Allting är förstört.
London har förändrat Sara, och hon känner inte alls samma sak för sina gamla vänner längre. För att slippa umgås med dem (eller kanske bara för att testa något nytt) så hamnar hon plötsligt i en nybörjargrupp i jujutsu, och där finns Adrian som just blivit hennes granne.
Adrian är svår att få grepp om. Han utmanar henne och något gör att hon dras till honom, även om han är irriterande, men ändå kan hon inte sluta tänka på Mattias. Ska det någonsin sluta vara jobbigt?

Den här boken är stundtals väldigt bra, men oftast känner jag bara att jag läst det här förut och att språket känns lite tillgjort. Kanske är det bara jag som har svårt för den här typen av böcker. Gillar man vanligtvis Johanna Lindbäcks eller Katarina von Bredows böcker så blir det här säkert en favorit, men den fångar tyvärr inte mig.

/Maria