Blodsbarn

När jag började på den här boken var jag inte alls sugen på läsning i allmänhet, så därför kom jag bara ett par kapitel innan jag slutade och den blev liggandes bredvid sängen. Igår tog jag tag i den igen, och nu är den utläst. Himla spännande faktiskt.

När boken börjar så svävar Will mellan liv och död. Allt är grått och konstigt och han får inte grepp om någonting. Lever han? Är han död? Han vet inte, men han hör en tjejs röst och en annan tjejs ansikte tar form framför hans ögon. Hon har lysande blå ögon och kolsvart hår och hon tvingar honom tillbaka till livet.
När Will vaknar på sjukhuset så minns han ingenting om vad som hänt. Han minns faktiskt ingenting alls av sitt liv före olyckan. Han känner inte igen sina föräldrar men låtsas lite för deras skull.
Så småningom får han komma hem och inser att han inte ens minns sitt hus, men hela hans rum är täckt av teckningar som föreställer den svarthåriga tjejen som ingen känner igen. Vem är hon?
 På stranden möter han Beth, och hon berättar för honom att han är speciell. Att han ser syner och säger saker som oroar människorna omkring honom. Han är inte omtyckt i staden, och det blir bara mer och mer tydligt för var dag som går.
Will känner på sig att något är fel med staden. Något sjukt lurar under ytan, och han ser skuggfigurer och ett rött dis som sveper in hela staden i blodfärgat ljus. Allt blir bara konstigare och konstigare, och hela tiden  farligare. Alla tror att han inbillar sig, men Will vet att det är på riktigt. Frågan är bara hur allt egentligen hänger ihop?

Den här boken är otroligt svår att skriva om, men oj, så bra!
Tim Bowler har också skrivit en lång serie som heter Blade, och den är jag inte överdrivet förtjust i, men denna! Underbart mystisk och ondskefull.

/Maria