19 mars 2012

Ensam mullvad på en scen


Killen i den här boken är sex år och älskar att sjunga för sin lillebror. Han har gjort en egen sång, och lillebror skrattar alltid så att han nästan ramlar omkull varje gång han hör den.

"Min lillebror är en söt liten gris.
Puss och pip och - FIS!!!

Nu är det dags för skolföreställnig inför alla föräldrar, och då blir det plötsligt läskigt. Scenen är så jättestor och stolarna är som vågor på ett stort hav. Alla sjunger och är glada, men inte han. Fröken bestämmer att han bara kan komma in på slutet och säga "Det var den lilla sången, men nu så är det slut", men det låter också otäckt. Den enda dräkten som finns kvar är en mullvadskostym, och han vill inte alls vara ensam mullvad på den stora scenen. Hela natten oroar han sig. Tänk om han glömmer bort vad han ska säga! Tänk om föräldrarna kastar tårtor på honom, eller om fröken förlorar jobbet för att han är så dålig! Han gråter sig till sömns, och på morgonen kan han inte äta, och vill inte gå till skolan.
När det är dags så sjunger alla barnen så fint, och han blir mer och mer orolig. Bäst att springa iväg och gömma sig!
Men som tur är har han en lillebror som vill att han ska sjunga. En lillebror som tycker att han är "Världens bästa!". Då kanske han kan våga trots allt...

Jag älskar bilderböcker av Ulf Nilsson och Eva Eriksson. Jag tror inte att de gjort en enda dålig bok tillsammans. Den här är full av känslor, och så söt så att man blir lite tårögd.
En fin bok om syskon och om att våga!

/Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar