Anna och den franska kyssen

Världens mest romantiska stad brukar den kallas: Paris. Hit kommer Anna från USA motvilligt för att gå sitt sista skolår här. Hennes pappa kändisförfattaren har skrivit in henne på ett internat för att imponera på sina kompisar. Anna kan först bara tänka på hur mycket hon saknar bästisen Bridgette, och på snygga Toph som hon ju hade något på gång med. Men så pang bom står han där: Etienne St. Clair, med rufsigt hår och MVG i charmkurs. Tyvärr är han inte singel, och det är fler än Anna som drömmer om honom...

Det är jättemånga som älskar den här boken, och jag kan förstå hur man lätt tänker sig in i Annas situation. Jag gillar att hon är filmnördig och inte så världsvan, för det gör att jag kan känna igen mig i henne. (Jag hade nog också kunnat äta bröd och vindruvor i en vecka för att jag inte vågade försöka beställa annan mat på franska.) Men det är något med den här boken som skaver lite. Det är så mycket kärlekskonkurrens mellan tjejerna, och ibland är det som att de inte tänker på annat. Dessutom har författaren skrivit med några helt onödiga grejer, till exempel beskrivs en tjej som "storväxt, men inte på ett överviktigt sätt". Och? Hade det spelat någon roll om hon var överviktig? Sådana smågrejer stör jag mig på tillräckligt för att inte bli helt förälskad i boken, vilket är synd eftersom just känslan av att vara förälskad beskrivs väldigt bra.

Jag läser inte så gärna böcker om kärlek, så kanske är jag inte rätt person att recensera Anna och den franska kyssen. Om det här är din favoritgenre tror jag du kommer gilla den! Författaren Stephanie Perkins har skrivit två romaner till, varav en som heter Lola och pojken i huset bredvid kommer på svenska i september.

/ Mimmi