Milander Dean åker till Yulkukany, en isolerad ö mitt ute i ingenstans, dit båtarna sällan går, för att studera stenar. Men hans arbete som geolog försvåras och saktas ner av den något speciella tjejen Eli som tycker att Milanders besök är något av det mest spännande som hänt på länge. Hennes positiva och fantasifulla inställning till allt som händer på ön driver Milander till vansinne. Han, som inte sett positivt på saker på väldigt väldigt länge. Faktum är att Elis fantasifullhet är något hon delar med alla på ön, och Milander börjar tvivla på att glädjen verkligen kommer helt naturligt.
Den glädjelösa ön är skriven och illustrerad av Enrique Fernández och är ett seriealbum. Fernández stil ser nästan ut som en blandning mellan anime och vanlig seriekonst, och det är riktigt snyggt. Vissa bildrutor är så snygga att jag vill förstora upp dem och rama in dem.
Men charmen med albumet är också kontrasten mellan karaktärerna. Milander Dean är tystlåten, ensamvarg och håller allt sitt självhat och sin sorg inom sig, medan Eli ser gott i precis allting, låter sin fantasi förklara fenomen som hon själv inte förstår och hon älskar att dela med sig av allt fantastiskt. Redan i början av albumet, precis när Milander anländer till ön blir skillnaden mellan karaktärerna glasklar. När Milander först får syn på Eli står hon öga mot öga med en varg och Milander springer dit och jagar bort den. När Milander förklarar att han trodde att vargen skulle attackera henne, svarar Eli lugnt: "Varför det? Jag har inte gjort något."
Den glädjelösa ön är en otroligt charmig berättelse där en redan bra handling förstärks av ännu charmigare bilder. Läs.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar