Visar inlägg med etikett alkoholism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett alkoholism. Visa alla inlägg
2 januari 2016
Skärvor av minnen
Hayley och hennes pappa Andy har i fem år flyttat runt i USA. Nu har de slagit sig ner i en ny stad och Hayley gör sitt bästa för att stå ut med skolan fast hon måste ta stort ansvar hemma och oroar sig för sin pappa. Han är en krigsveteran som plågas av så fruktansvärda minnen att han inte klarar av att jobba utan ofta blir sittande framför tv:n med en flaska whisky inom räckhåll.
Då kommer Finn in i Hayleys liv, en ambitiös kille med egna familjebekymmer. Han är fast besluten att charma henne och det spelar ingen roll hur många gånger hon avfärdar honom. Till slut vågar hon släppa honom nära, fast hon skäms fortfarande för sin pappa och vågar inte låta Finn träffa honom.
Jag tycker att skildringen av pappan med posttraumatiskt stressyndrom är väldigt stark, men jag börjar bli rätt trött på böcker med charmiga killar som tjatar sig in i bestämda tjejers liv. Ibland förstår man varför tjejen till slut faller, men här tycker jag inte det känns trovärdigt hur kärleken växer fram. Skärvor av minnen är en viktig och klart godkänd bok, men ingen som hamnar på min årsbästalista.
/Mimmi
20 augusti 2015
Balladen om en bruten näsa
Bart är snart 13 år och bor med sin mamma i ett hyreshus som klasskompisarna skrattar åt - det är inte stans lyxigaste kvarter direkt. Men det är inte Barts enda problem. Hans mamma dricker alkohol för alla deras pengar och Bart får oftast fixa middag själv, typ salta pinnar. I skolan är han inte populär, han måste ta ett djupt andetag för att våga gå in på skolgården. Hans mamma tycker att Bart ska boxas, så att han kan försvara sig om det behövs, men Bart vill hellre sjunga opera. När ingen hör låter han som en riktig stjärna, men så fort någon lyssnar spricker rösten. Och när han äntligen får en kompis visar det sig att hon är väldigt dålig på att hålla hemlisar.
Det gör riktigt ont att läsa om Bart, samtidigt som jag känner mig varm när jag gör det. Man fattar att han har det riktigt deppigt, men det skrivs inte på näsan och Bart går inte bara runt och tycker synd om sig själv utan är en snäll kille som får smarta idéer. Han är en romankaraktär man bara måste älska och Arne Svingen har skrivit en bok som jag både gråter och skrattar åt. Den liknar inget annat jag läst och jag kommer aldrig glömma den.
/ Mimmi
21 april 2015
Rävsång
Mitt premiärinlägg i bloggen! Jag heter Mimmi och är ny på Hallstahammars bibliotek. Jag arbetar som kulturpedagog vilket betyder att jag på olika sätt får tala om för folk hur kul det är att läsa. Själv läser jag helst spännande böcker som skräck, dystopier och science fiction. Boken jag ska skriva om nu skulle kanske kunna beskrivas som skräck, men den är inte så väldigt läskig.
Rävsång handlar om Finn som precis kommit hem från en lång utlandsresa. Han bara stack, utan att berätta för någon, och hans mamma, syster och vänner blev så oroliga att de kontaktade Missing People. Men Finn orkade inte tänka på någon annan än sig själv. Han var nämligen med om något fruktansvärt: han hittade sin pappa död. Pappan var alkoholiserad och inte särskilt snäll men Finn kan inte sluta tänka på honom. Och faktiskt är det som att han är kvar på något sätt hos familjen, för deras hund morrar åt sådant man inte kan se, saker flyttar på sig och ibland sätts tv:n på helt plötsligt. Finn börjar förstå vad som händer när han lär känna granntjejen Hanna: hon kan se döda personer...
Jag älskade Christin Ljungqvists första bok Kaninhjärta som också handlade om spöken men som var betydligt läskigare. Hör bara på detta citat: "Marys haka studsade mot bröstet och hon hängde med huvudet. Spökkvinnan smälte samman med hennes rygg och kvinnans ansikte framträdde över Marys som en färgad plastfilm, tät men ändå genomskinlig så Marys former syntes därunder. Hennes huvud rätades upp och spökkvinnan såg på Anne över Marys stängda ögonlock."
Den synska Hanna är med även i Kaninhjärta, och i Fågelbarn är hon huvudperson.
Jag tycker tyvärr inte lika mycket om Rävsång som de två tidigare böckerna, kanske för att det är så lite om spöken i den. Jag hade önskat att den var kusligare! Istället handlar den mycket om Finns sorg och tankar, och om kompisar som inte förstår, och om någon man kanske är kär i fortfarande, eller...? Det är intressanta tankar som nog många kan känna igen sig i, men det blir lite för utdraget.
Något som är väldigt speciellt med boken är att Finn stammar vilket märks varje gång han pratar, speciellt när han blir upprörd. "V-vi m-m-måste ju t-träffas, d-det f-f-fattar du väl?" Många avbryter då Finn och jag som läser förstår verkligen hur frustrerande det är för honom. I slutet av boken får vi förklaringen på varför han stammar och då är det lätt att ha medlidande med Finn.
Rävsång är en helt okej bok, men om du gillar spökerier tycker jag att du ska börja med de två tidigare böckerna!
Rävsång handlar om Finn som precis kommit hem från en lång utlandsresa. Han bara stack, utan att berätta för någon, och hans mamma, syster och vänner blev så oroliga att de kontaktade Missing People. Men Finn orkade inte tänka på någon annan än sig själv. Han var nämligen med om något fruktansvärt: han hittade sin pappa död. Pappan var alkoholiserad och inte särskilt snäll men Finn kan inte sluta tänka på honom. Och faktiskt är det som att han är kvar på något sätt hos familjen, för deras hund morrar åt sådant man inte kan se, saker flyttar på sig och ibland sätts tv:n på helt plötsligt. Finn börjar förstå vad som händer när han lär känna granntjejen Hanna: hon kan se döda personer...
Jag älskade Christin Ljungqvists första bok Kaninhjärta som också handlade om spöken men som var betydligt läskigare. Hör bara på detta citat: "Marys haka studsade mot bröstet och hon hängde med huvudet. Spökkvinnan smälte samman med hennes rygg och kvinnans ansikte framträdde över Marys som en färgad plastfilm, tät men ändå genomskinlig så Marys former syntes därunder. Hennes huvud rätades upp och spökkvinnan såg på Anne över Marys stängda ögonlock."
Den synska Hanna är med även i Kaninhjärta, och i Fågelbarn är hon huvudperson.
Jag tycker tyvärr inte lika mycket om Rävsång som de två tidigare böckerna, kanske för att det är så lite om spöken i den. Jag hade önskat att den var kusligare! Istället handlar den mycket om Finns sorg och tankar, och om kompisar som inte förstår, och om någon man kanske är kär i fortfarande, eller...? Det är intressanta tankar som nog många kan känna igen sig i, men det blir lite för utdraget.
Något som är väldigt speciellt med boken är att Finn stammar vilket märks varje gång han pratar, speciellt när han blir upprörd. "V-vi m-m-måste ju t-träffas, d-det f-f-fattar du väl?" Många avbryter då Finn och jag som läser förstår verkligen hur frustrerande det är för honom. I slutet av boken får vi förklaringen på varför han stammar och då är det lätt att ha medlidande med Finn.
Rävsång är en helt okej bok, men om du gillar spökerier tycker jag att du ska börja med de två tidigare böckerna!
17 oktober 2014
PAX- Nidstången & Grimmen
Bröderna Viggo och Alrik har just flyttat till Mariefred. De är nya fosterbarn hos Anders och Laylah eftersom deras mamma dricker för mycket och inte kan ta hand om dem.
I Mariefred hamnar de genast i bråk. Viggos klasskompis Simon börjar genast retas och ilskan exploderar i Viggo. Dessutom skulle Alrik göra vad som helst för att skydda sin lillebror, och då hamnar han också i klistret.
Samtidigt håller urgamla övernaturliga väsen att vakna till liv i staden och under kyrkkullen ligger ett hemligt bibliotek som vaktas av Magnar och Estrid. De har vaktat biblioteket i hela sina liv, men nu börjar de bli gamla och är inte lika starka längre. I biblioteket finns all information om hur man bekämpar ondska och tydligen är Viggo och Alrik utvalda för att bli nya biblioteksväktare.
Estrid tycker att bröderna är lite väl unga och oerfarna och bestämmer sig för att sätta dem på prov, men snart blir det farligare än någon av dem kunnat ana...
Först och främst, hur snygga är de här böckerna!? Bara titta på dem.
Det här är de två första delarna av tio planerade, och jag hoppas att alla får så här snygga färgade sidor.
Dessutom är böckerna så bra! Jag älskar att Åsa Larsson och Ingela Korsell har gjort Viggo och Alrik till killar med massor av äkta känslor och problem samtidigt som den ena otäcka händelsen efter den andra utspelar sig. Det är inget larv här. Det är blod och avhuggna djurhuvuden och onda krafter och Henrik Jonssons teckningar är fantastiska och gör allt ännu läbbigare.
Jag kommer definitivt att sätta de här böckerna i händerna på alla mellanstadiebarn jag hittar.
/Maria
5 september 2014
Imorgon är allt som vanligt
Lilian bor med sin mamma och storasyster Tanja. Varje morgon vaknar Lilian med en klump i magen. Om den löses upp eller inte beror på om mamman är inlåst på sitt rum eller om hon gör frukost till Lilian och Tanja. Är hon inlåst betyder det att hon är full. Och när hon är full är det alltid i flera dagar. Då får Lilian och Tanja laga sin egen mat och ta hand om sig själva.
Men Lilian kan inte direkt gå på föräldramöte själv och när hon blir vald till Lucia och vill att mamma ska sitta i publiken och vara stolt, då funkar det inte längre. Men hur ber man om hjälp när man inte vill att någon ska veta?
Lina Stoltz Imorgon är allt som vanligt ligger på en bra nivå för att beskriva hur utelämnade barn till missbrukare är, utan att bli för tung för målgruppen. Boken uppmanar läsaren att ta steget till att berätta. Att det inte är skamfyllt att ha en alkoholiserad förälder. Viktig läsning, inte minst för de barn som känner igen sig.
/Sussie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







