Häxans skatt

Nu har det kommit en ny bok om Maja Stormhatt, den snälla häxan. I Häxans skatt träffar hon Sara och Jesper som precis har flyttat in ett gammalt torp på landet. Det visar sig att torpet en gång tillhörde den stormrika häxan Elvira Hasselkvist. Kanske att barnen med Majas hjälp kan hitta Elviras gömda skatt och hjälpa sin pappa att betala av skulderna familjen har. Problemet är att det inte bara är barnen som vill åt skatten, utan även en nyfiken granne och Majas ärkefiender Svarttungorna.

 

Det här är andra boken jag läser om Maja Stormhatt, och det går bra att läsa dem i vilken ordning som helst, trots att detta är del fyra. Precis som vanligt i de här böckerna är det en lagom blandning mellan spännande, roligt och lite allvar.

 

Boken är skriven av Suzanne Mortensen.



/Sussie

Häxkampen

Häxkampen är tredje boken om häxan Maja Stormhatt. När hon flyger in till stan en dag för att handla lite trollsaker, blir hon ombedd att börja jobba i en butik med maskeradkläder. Ägaren Klas tycker att hon passar perfekt eftersom hon redan är utklädd till häxa. Maja, som känner sig lite ensam ute i skogen med sina djur, tackar ja. Men så börjar det hända konstiga saker i butiken. Saker flyttar sig, pengar förvandlas till godis och beställningar blir fel. Klas tror att det är Maja som ligger bakom, men hon vet bättre. Det måste vara svarttungorna, de elaka häxorna, som försöker förstöra för henne.

Suzanne Mortensen skriver lätt men spännande, och boken passar säkert alldeles utmärkt till högläsning. Läs gärna också de tidigare delarna; En häxa sitter barnvakt och Vilse i häxskogen.

/Sussie

Hemsökta

Elin och Denise är så glada att ha fått jobbet som husvakter till en lyxvilla på en ö i Stockholms skärgård. Sol, bad och lata dagar ser de framför sig och Elin ser en chans att komma Denise närmare. Men redan första natten händer det underliga saker i huset som får dem att börja fundera mer på huset och dess ägare. Varför finns det en dörr i huset som är låst där de inte får gå in och vad finns det bakom dörren? Elin och Denise närmar sig svaret men problemet är att de är inte ensamma...


Magnus Nordin är bra på att bygga upp spänningen och historien tar en del oväntade vändningar vilket jag gillade. Jag gillade att paret i boken är två tjejer och att det även är fokus på deras relation. Boken var i överlag okej, det var inte hans bästa bok om vi säger så. Den kändes lite platt, som att den var tvådimensionell och saknade djup i beskrivningar, karaktärer samt dialoger. Jag tycker den var spännande men lämnade lite att önska.


Betyg 2/5


/ Rose-mari

Blodsmagi

Efter sina föräldrars död får Silla en bok med posten. Någon som kallar sig Diakonen påstår att hennes pappa var en magiker utanför sitt vardagliga jobb som lärare, och även om Silla har svårt att tro det så finns bevisen framför henne i form av magiska formler skrivna med hennes pappas speciella handstil. Hundratals sidor, och alla har något att göra med blod.

Gömd på kyrkogården bredvid sitt hus provar hon en av formlerna och blir chockad när hon upptäcker att det fungerar. Hon kan utöva magi med hjälp av sitt eget blod vilket både skrämmer och fascinerar henne.

En  bit bort iakttar nyinflyttade Nicholas hennes handlingar och känner genast igen dem. Hans mamma drev sig själv till vansinne genom att göra samma sak som Silla gör nu och det skrämmer honom att se det igen.

Den nyupptäckta hemligheten får Silla och hennes bror Reese att vilja ta reda på mer. För några månader sedan mördade nämligen deras pappa deras mamma innan han tog livet av sig, och de blir mer och mer övertygade om att magin på något sätt hade med det att göra. Hela stan pratar om att han var galen, men de vet att det måste ligga mer bakom.

Tillsammans börjar Silla, Reese och Nicholas att gräva i gamla hemligheter och utforska magin på egen hand, men allting har ett pris, och någon verkar vara ute efter deras nyfunna talang.

Jag vet egentligen inte vad jag tyckte om den här boken. Ja, jag gillade den väldigt mycket först, men sen blev den lite för mycket blodbad för min smak. Det är blod överallt hela tiden och efter ett tag kände jag mig nästan lite avtrubbad. Det blev liksom för mycket. Silla blev bra på magin lite för snabbt och wow, vilket sammanträffande att Nicholas råkar ha ett förflutet fullt av magi och dessutom råkar ha alla sin mammas gamla magigrejer kvar i huset.

Lite färre sammanträffanden hade nog gjort boken mer realistisk. 

Hur som helst så får den ett medelbetyg i slutändan, för den var inte dålig trots allt. 

Vill man läsa mer så finns det också en fristående fortsättning som heter Blodsväktare.

/Maria 

Stjärnstenen

När Nea bara var en liten bebis dödades hennes pappa i kriget mot den hemska häxmästaren. Neas mamma var en gång en drakryttare, men hon lämnade det livet bakom sig när hon gifte sig med Neas pappa som var en stjärntolkare. De kom från olika världar och det var långt ifrån accepterat.

Nu är det dags för Nea att göra provet som ska visa om hon har samma gåva som sin pappa, nämligen att titta in i skuggorna från den stora stjärnstenen och se hemskheter som närmar sig. Lyckas hon kan hon bli den första nya Stjärntolkaren sedan hennes pappa dog.
Det som Nea ser i skuggorna är glasklart och otäckt, men tydligen är hennes kraft inte bra nog, för det enda den visar är det förflutna. Det har staden ingen användning för eftersom stjärntolkarens uppgift är att varna staden för faror.

Hon blir utkastad av Stjärntolkaren och snart pratar hela staden om att hennes gåva är förbannad och ingen tillåts prata med henne. Att hon är en drakryttares dotter hjälper inte heller direkt till eftersom drakarna och deras ryttare inte längre ställer upp och hjälper till att försvara staden.

Förtvivlad funderar Nea på vad hon egentligen såg i sin syn, och det visar sig att hon sett Häxmästaren och hans armé! Det är ju ett tillräckligt bevis på att hennes gåva är fel, för Stjärntolkaren dödade ju Häxmästaren när Neas pappa dog. Eller?

Utkörd ur staden bestämmer sig Nea för att ta sig till en annan stjärntolkare för att se om hon kan se något annat ur en annan stjärnsten, men fler och fler ledtrådar runt Häxmästaren dyker upp, och kanske är ingenting som folk tror?

Jo Salmson har skrivit massor av fantasyböcker för yngre barn, bl.a. serien om Tam, och det här är en mellanåldersbok helt utan bilder. Mycket att hålla reda på, men så himla bra!

/Maria

PAX- Mylingen och Bjäran

Äntligen har del 3 och 4 i PAX-serien kommit, och jag kastade mig såklart över dem så fort jag kunde. De är kanske ännu bättre än de två första delarna, om det är möjligt.

Bröderna Viggo och Alrik bor fortfarande hos Anders och Laylah eftersom deras mamma dricker för mycket och inte kan ta hand om dem för tillfället. De stortrivs, men staden är inte så trygg och säker som de skulle önska. Ända sedan de fick veta att världen kryllar av övernaturliga väsen så har allt blivit mer komplicerat och farligt.

När "Mylingen" börjar så hamnar vi rakt in i handlingen där "Grimmen" slutade. Alrik är allvarligt skadad och otäcka varelser har förstört det hemliga biblioteket. 

Något mörkt och elakt lurar under ytan i Mariefred och snart är det Halloween och Alla helgonsdag; helgen då oknytt och andra varelser blir extra starka och farliga.

En av dem har något att hämnas på, och tänker inte låta sig stoppas. Nu gäller det för Alrik och Viggo att tänka snabbt!

Jag älskar de här böckerna om ni inte redan förstått det. Det är galet spännande, men samtidigt tar böckerna upp saker som mobbning, utanförskap och familjeproblem. Alrik och Viggo är tuffa och modiga, men de är också helt vanliga barn med massor av känslor och svagheter.

Åsa Larsson och Ingela Korsell har återigen gjort ett fantastiskt jobb, och Henrik Jonssons bilder är helt fantastiska. Ge mig del 5 och 6 nu, tack!

Klicka här om du vill veta läsa vad jag skrev om de två första delarna.

/Maria

Half bad- Ondskans son

Nathan är en häxa. Det är visserligen inget konstigt med det, för det är det många som är. Problemet är bara att de allra flesta häxor är vita, men Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern som finns. Nathan är med andra ord halvt vit och halvt svart när det gäller hans magi.
När man fyller 17 år så får man genom en ritual tillgång till alla sina framtida krafter, och Nathans födelsedag närmar sig. Myndigheterna är livrädda för att han ska ha ärvt sin fars krafter och bevakar honom stenhårt. Han är mobbad och utstött av de andra vita häxorna i området och till och med hans egna styvsyster avskyr honom. Enligt myndigheterna bör alla svarta häxor förgöras, och då hjälper det inte om man också är halvt vit.

När allting till slut blir för mycket så bestämmer sig Nathan för att fly för att överleva. På jakt efter sin pappa som han aldrig träffat så hamnar han i det ena problemet efter det andra, ständigt jagad.

Jag älskar den här typen av fantasy som utspelar sig i en vardag som jag kan känna igen, även om den är full av magi.
Jag gillar Nathan och flera av de andra karaktärerna. Speciellt Nathans bror Arran som är hans enda riktiga vän.

Jag hade lite svårt för språket i början. Det känns platt och hackigt och jag vet inte om det har med översättningen att göra eller om boken bara är skriven så. Speciellt har jag svårt med de kapitel där boken är berättad i Du-perspektiv (tex Du vaknar alltså medan himlen ljusnar...). Det blir dock bättre genom bokens gång när berättarperspektivet ändras.

Allt som allt så gillar jag den här boken riktigt mycket! Tänker läsa del 2 på engelska för att se om språket blir bättre.

/Maria

Trolldomsakademien: Eldhäxan

När Miranda för första gången kommer till Trolldomsakademien i Morwhayle så är hela skolan upp och ner. En av lärarna har hittats död på elevtoaletten och en annan lärare är försvunnen.
Skolan är dessutom ett riktigt mysterium. Rummen byter plats hela tiden, det finns demoner på toaletten och det första råd Miranda får är att det alltid är bra att ha badkläder under kläderna.

Miranda har till en början svårt att passa in. Hon har alltid varit utanför, men här finns elever som är ännu mer annorlunda än hon är. Vad sägs till exempel om att ha en drake som klasskompis?
Trots allt nytt så finner hon sig till rätta. Hon träffar Emmi och Orville som har bestämt sig för att lösa mysteriet med den döda läraren, och de har redan en ledtråd. Nu behöver de bara Mirandas hjälp. Hon har nämligen en förmåga som visar sig vara riktigt användbar.

Det hela visar sig dock vara farligare och svårare än väntat, och till slut måste de ta hjälp av skolans nya lärare Malda, tidigare ond demonprinsessa.

Jag tyckte jättemycket om den här boken. Den är spännande, rolig och ett riktigt deckarmysterium.
Malda känner jag dessutom igen från Peter Bergtings tidigare serie Legenden om Morwhayle.

/Maria

Små blå män

Här får ni ett lite äldre boktips. Terry Pratchetts Små blå män är en av böckerna i den berömda Skivvärlds-serien, och är från 2007. Jag har i en halv evighet tänkt att jag skulle läsa Pratchett då han hyllas bland de flesta som läser fantasy. Häromdagen blev jag påmind igen och fick just den här boken som boktips.

I Små blå män lär vi känna 9-åriga blivande häxan Tiffany Ledbruten. Hennes farmor var känd över hela byn för sin "visdom" som ibland liknade magi för de som inte visste bättre. Men farmor Ledbruten är död sen länge när kända sagofigurer börjar komma till liv (och då menar jag inte de snälla sagofigurerna, utan monstren) och det blir Tiffany som får ta hand om dem. Men när Drottningen rövar bort hennes lillebror inser hon att hon nog kan behöva lite hjälp. Den hjälpen kommer i form av hundratals små blå män; Nac Mac Feegle-klanen, som är ökända för supande och slagsmål.

Jag förstår att Terry Pratchett hyllas. Det är en väldigt osannolik historia som berättas, men den blir aldrig löjlig. Och Tiffany är störtskön som person. Hon är lillgammal men samtidigt märker man att hon är ung. För att vara i den situation hon är får man väl säga att hon klarar sig riktigt bra.

Små blå män är första boken av fyra som har just Tiffany som huvudperson. Jag är väldigt sugen på att läsa de andra tre också.


/Sussie

Berättelser från Engelsfors

Väntar du, liksom jag på Nyckeln (tredje delen i serien om Engelsfors) så kan detta vara något för dig!

Berättelser från Engelsfors är ett seriealbum där vi får följa med och se vad som har hänt och ska hända i Engelsfors där Cirkeln och Eld utspelar sig.

Vi får glimtar av saker som format huvudpersonerna, och också en smygtitt på vad som ska komma.

Det är snyggt tecknat och så, men jag hade nog förväntat mig mer ändå. 

Glimtarna ur ungdomarnas liv är lite för korta för att jag ska hinna fördjupa mig i dem innan de är över, och det är lite synd, för jag gillar det jag får se och läsa. 

Trots allt en intressant inblick i deras liv medan jag väntar på Nyckeln som kommer i november.

/Maria

Mercadzil and the November bird

Häxan Mercadzil och hennes feta katt Jones har extremt tråkigt. Ingen behöver hennes magi, och ingen kommer på besök. Alla ensamma dagar och allt ätande har börjat sätta spår på både häxan och katten. Mercadzil bestämmer sig för att hälsa på sin gamle vän Keekalee. Men när hon kommer dit känner hon knappt igen honom och hans hus är fullt av spindlar. Keekalee förklarar att den ondaste och fulaste av alla häxor, Spikley, tänker tvinga honom att gifta sig med henne för att hon ska kunna bli den mäktigaste häxan i England. På något sätt måste Mercadzil och Keekalee komma på en plan för att stoppa henne.

Mercadzil and the November bird är Anne S. Boryers första barnbok och är skriven på en ganska bred brittisk dialekt, vilket gör att den förutsätter att läsaren är ganska bra på engelska. Men det är spännande och boken är helt klart värd att läsa, speciellt med tanke på den bittra katten Jones.


/Sussie

The Land of Stories: The wishing spell

Tvillingarna Alex och Conner's bästa barndomsminnen är när deras pappa och farmor berättade sagor för dem om Snövit, Askungen, Törnrosa och alla de andra. Nu är det ett år sedan deras pappa dog, och tvillingarnas liv har förändrats drastiskt. Deras mamma jobbar hela tiden, och deras hus och pappans bokhandel har sålts. På deras elfte födelsedag dyker deras farmor upp och ger dem den stora sagoboken hon läst ur sedan de föddes. Den heter The Land of Stories, och plötsligt händer något som gör att syskonen ramlar in i boken och landar i sagovärlden.

De tror knappt sina ögon när de inser att alla sagor de växt upp med är på riktigt. Visst, tiden har gått litegrann, men inte speciellt mycket.
I The Red riding hood kingdom regerar Rödluvan, och en stor mur stänger ute alla vargar som vill hämnas för att hon dödade deras förfader. I The sleeping kingdom är den numera gravida Törnrosa drottning, gift med en av alla King Charming's (alla prinsessor i de klassiska sagorna träffar ju Prince Charming, så det måste ju finnas fler än en), och området är fortfarande halvsovande och visset. I The northern kingdom lever Snövit, och hon har en gång för alla lyckats fängsla sin elaka styvmor, till hela landets glädje.

Guldlock är på rymmen och efterlyst i hela riket för sina brott, och Rapunzels torn står övergivet kvar efter att hon lyckats ta sig ut. Alla andra sagofigurer så som troll, dvärgar, älvor och förtrollade prinsar finns såklart också med, och tvillingarna möter dem alla när de reser genom landet. De har nämligen fått ett tips om The Wishing Spell, som kan uppfylla vilken önskan som helst, och det är deras enda chans att ta sig hem igen.
8 föremål måste samlas ihop för att de ska lyckas, och det är bl.a. Askungens glassko, en bit från Rödluvans korg och en lock från Rapunzels hår.

Som att uppdraget inte var svårt ändå, så  visar det sig att de inte är de enda som letar efter förmålen. Snövits elaka styvmor har lyckats fly, och hon har också en önskan som hon vill ha uppfylld. Kosta vad det kosta vill...

Jag har väntat på den här boken länge, och den var faktiskt ett riktigt mysigt äventyr. Chris Colfer som skrivit boken känner i alla fall jag igen från TV-serien Glee, och det här är hans första bok.

Är den bra då, boken? Ja, jag tycker det. Den är ju skriven för mellanstadiet och unga vuxna, men den är typ 430 sidor. Det händer jättemycket, men en del av sakerna känns som att de inte får ta tillräckligt mycket plats tyvärr. Det har klämts in så oerhört mycket, men det blir aldrig rörigt utan bara roligt.
Karaktärerna har fått en extra twist, vilket jag gillar väldigt mycket, och boken är rätt välskriven för att vara en debut. Gillar't!

/Maria

Hex Hall-serien

Vi har skrivit om Hex Hall på bloggen förut, det var Maria som hade läst första delen och hennes recension såg ut såhär: Hex Hall recension. Lite kort handlar böckerna om Sophie som skickas till en skola för magiska tonåringar; häxor, hamnskiftare, varulvar och feer; Hecate Hall. För att vara helt ärlig har jag dragit mig lite för att läsa första delen, för jag tyckte det hela lät lite töntigt. Som upplagt för klyschor.

Men. Jag påbörjade Hex Hall förra veckan och i helgen plöjde jag Demon Glass och Spellbound, del 2 och 3. Och böckerna är precis så klyschiga som de ser ut, men det funkar eftersom Rachel Hawkins har ett så otroligt charmigt språk. Hon är så rolig bitvis att jag faktiskt skrattar högt för mig själv, vilket nästan aldrig händer. Så jag har mer eller mindre bott i min soffa under helgen, och skrattat åt Sophies sarkasm och fått lite kramp i hjärtat varje gång hon försöker bestämma sig för vem av killarna hon är kär i (Team Cal om någon undrar).

Samtliga tre böckerna är på engelska, och finns att låna. Läs!


/Sussie

Hex Hall

Sophie har vetat i hela sitt liv att hon har magiska krafter, men tyvärr går det inte alltid så bra när hon använder dem. Efter ett riktigt fiasko med en kärleksförtrollning på skoldansen, så skickas hon till skolan Hecate, även känd som Hex Hall. Där går unga häxor, varulvar och älvor för att lära sig att använda sina förmågor.
Några månader tidigare har en elev blivit mördad på skolan, och alla elever verkar misstänka Sophies nya rumskompis Jenna, som är skolans enda vampyr.
Redan första dagen dyker tre tjejer upp i Sophies rum, och vill att hon ska gå med i deras gäng. De är, precis som Sophie, mörka häxor och de behöver henne för att utföra starkare magi. Vad de ska göra vill de dock inte berätta, och därför vägrar Sophie att vara med.
Hon antar att det är något farligt, men har inte riktigt tid att tänka på det. Hon har fullt upp med att spana på Archer, skolans snyggaste kille. Dessutom funderar hon på tjejen i grön klänning som hon ser skymtar av ibland. Vem är hon, och vad vill hon Sophie?

Det här är inte något av det bästa jag läst, men jag gillar den ändå på något sätt. Den har lite humor, vilket alltid är trevligt, men den är väldigt lik en hel del andra böcker jag läst på senaste. Typiska detaljer som det coola, elaka tjejgänget, den snygga killen och att huvudpersonen är den mest speciella som någonsin gått på skolan. Lite trist att många böcker är så lika varandra, men jag tyckte om den här ändå.

/Maria

Vildhäxa- Eldprovet

Clara är en helt vanlig djurälskande tjej som en dag blir överfallen av en stor, svart katt i sin källare. På natten drömmer hon mardrömmar om den, och hör den säga "Du är min nu! Min, min, min...".
Svettig, livrädd och med hög feber vaknar Clara upp och berättar allt för sin mamma, och hennes reaktion är allt annat än vanlig. Plötsligt är de på väg ut i skogen till Clas moster Isa, som hon aldrig träffat, och de har något väldigt viktigt att berätta.
Isa är nämligen en vildhäxa, och Clara har tydligen ärvt förmågan. En vildhäxa kan kontrollera allt som lever i det vilda, och har ett starkt band till de flesta djur. Claras mamma tycker inte alls om allt detta, och lämnar därför Clara hos Isa, så att hon ska kunna lära sig allt hon behöver kunna för att undvika den onda häxan Kimera som är ute efter henne.

När Kimera sedan försöker kidnappa Clara så måste hon använda alla sina nya förmågor för att rädda sitt eget liv...

The wickedest witch

När den ondaste och mest överlägsna häxan Old Biddy Vicious dör (en något onaturlig död), bestämmer sig den vårtiga Esmeila Sniff för att ta hennes plats. Men för att få delta i tävlingen som arrangeras för att se vem av häxorna som är ondast behöver hon först tre rekommendationer från andra häxor. Det hade kanske varit enkelt om Esmeila inte varit fullt så illaluktande och hatad av de övriga häxorna.

Hennes första rekommendation dyker däremot upp några dagar senare när den föräldralösa Sam knackar på hennes dörr. Istället för att koka och äta upp henne, som häxor gör med små barn, bestämmer hon sig för att ta in Sam som sin lärling. Hon kan ju alltid äta henne efter att hon fått sin rekommendation...

The wickedest witch är en riktigt rolig bok som passar både barn och vuxna. Det engelska språket är någorlunda avancerat och är perfekt för dig som kan en del engelska men som vill lära dig mer. Bokens detaljrika och uttrycksfulla språk förstärks ytterligare av Colin Stimpsons svartvita illustrationer.

The wickedest witch är skriven av Martin Howard.

/Sussie

Cirkeln

Cirkeln har kanske varit den mest omtalade ungdomsboken den här vintern, och nu svämmar bloggarna över med recensioner och åsikter.
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har skrivit den tillsammans, och resultatet blev verkligen jättebra!

I den lilla hålan Engelsfors händer nästan ingenting, och bokens sex huvudpersoner har just börjat gymnasiet.
De har ingenting gemensamt, men en varm natt när månen lyser röd så möts de i den gamla folkparken. De har ingen aning hur de kom dit, men de vet att de inte hade kunnat hindra det. De är enligt en profetia utvalda att bekämpa en ondska som hotar hela Engelsfors- eller kanske hela världen.
Ett par av tjejerna har de senaste veckorna upptäckt att de har magiska krafter, och nu måste de samarbeta för att överleva samtidigt som de försöker lära sig att kontrollera sina nya gåvor, eller avsaknaden av dem.
Det är dessutom bråttom, för ondskan har redan börjat jaga dem...

Det visade sig vara väldigt svårt att skriva något som kan göra den här boken rättvisa. Den är verkligen väldigt bra.
520 sidor nervpirrande läsning, och dessutom är det bara första delen i en trilogi, vilket jag gillar.

/Maria