Nya tv-spel

Nu finns det två nya tv-spel till Playstation 3; Happy feet 2 och Playstation All-Stars Battle Royale (med världens sötaste Sackboy från Little Big Planet!)

 

Och till Wii har vi köpt Wreck-it Ralph som är baserat på filmen om Röjar-Ralf.


/Sussie

Erebos

I Nick's skola händer något konstigt. Många elever är frånvarande och en hel del av de som är i skolan ser ut som att de inte sovit alls. Det tisslas och tasslas i korridorerna, och Nick's bästa kompis beter sig jättekonstigt. Vid fler en ett tillfälle ser Nick elever lämna över något till varandra i smyg. Det ser ut som en dvd-skiva, men ingen vill berätta vad det är. Ryktet säger dock att det som sprids är ett dataspel vid namn Erebos, och inte ens de som spelar får prata om det. När Nick blir erbjuden inträde till spelet så tvekar han inte en sekund. Han kastar sig in i spelet utan att tänka, och spelet tar honom verkligen med häpnad. Det är nästan som att det lever, så verkligt är det. Det pratar med honom, och verkar veta när han ljuger. Han är snart fast, och är livrädd för att missa något när han inte är vid datorn, för spelet går inte att stänga av. Är man inte närvarande så riskerar man att råka illa ut i spelet. Han överväger att skolka, hastar igenom läxorna och kastar i sig maten för att få gå tillbaka till spelet. I skolan är han rastlös och dödstrött, precis som de flesta andra.
Något skumt är det, men Nick är alldeles för fast i det för att bli misstänksam, iaf fram tills det att han får ett uppdrag att utföra- i den verkliga världen. Nick övertygar sig själv att det är ett harmlöst uppdrag för att testa hans intresse, och spelet lockar med nya nivåer och coola vapen.
Snart blir dock uppdragen mer allvarliga, och Nick börjar bli rädd på riktigt.

Jag tyckte väldigt mycket om Erebos. Första halvan av boken är lite som att läsa ett dataspel, för nästan allting utspelar sig inne i Erebos värld, bland dess varelser och magiska uppdrag och slagsmål.
Andra halvan är mer allvarlig, men jag gillar alltihop, från början till slut.

Spännande är det hela tiden, och ganska otäckt hur snabbt man kan fastna i något roligt utan att tänka på konsekvenserna.

/Maria