Slutet

Det är en helt vanlig skoldag i slutet av maj när allt förändras. Första lektionen ska precis starta när rektorn hämtar matteläraren från Simons lektion. Samtidigt börjar mobiler ringa och ingenting är längre som förut.
Informationen sprids snabbt och snart vet alla att en komet är på väg mot Jorden. Om ungefär 3 och en halv månad kommer den att krocka med oss, och hela planeten kommer att förstöras av kollisionen. Beräkningarna är så exakta att de vet vilken dag och vilken tid det kommer att hända.

Nu börjar nedräkningen. Vad ska man egentligen göra med tiden som är kvar?
Skolorna stängs, människor slutar gå till jobbet och i Simons vänskapskrets är det fest efter fest där alla släpper loss och försöker hinna med allt de alltid velat göra.


När Simon får skulden för en tragisk händelse så får han oväntad hjälp av sin gamla klasskompis Lucinda. Kan de samarbeta och få svar på vad som verkligen hände innan det är för sent?


Jag fastnade helt i den här boken. Det är spännande och språket flyter lätt. Varje kapitel tar oss en dag närmare slutet och man får lite av en klump i magen när slutet närmar sig.


/Maria

Angelfall

Änglar brukar ju beskrivas som vita snälla varelser, men i den här boken är de raka motsatsen.
De har störtat ner från himlen och förstört allt på Jorden. Nästan inga människor finns kvar och de som fortfarande lever gömmer sig i ödehus och vågar inte gå ut. Tillvaron är hård och handlar om överlevnad, men Penryn har i alla fall sin lillasyster och sin mamma kvar. De har svårt att förflytta sig eftersom Penryns syster sitter i rullstol, och mamman är förvirrad och oförutsägbar.


Det har nu gått sex veckor sedan änglarna förstörde allt och det är då det värsta händer. Ute på matjakt blir de vittne till några änglar som misshandlar en annan ängel och hugger av hans vingar, och när Penryn utan att tänka försöker stoppa dem så kidnappar de hennes syster och flyger iväg.
Mamman försvinner i panik och Penryn är ensam kvar med den skadade ängeln. Hon förstår att han är hennes enda chans att hitta systern, så hon binder honom och tar med sig honom hem.


Såklart visar det sig att ängeln, Raffe, visar sig vara en av de goda, men Penryn är fortfarande misstänksam. Kan hon lita på honom när han säger att han ska hjälpa henne? Hon har ju inte direkt goda erfarenheter av änglar.


Jag var lite rädd för att det här skulle bli ännu en förutsägbar kärlekshistoria, men Penryn är ingen hjälplös liten tjej, och hon är framförallt inte lättflirtad. Hon är tuff, smart och orädd.
Jag gillar hur boken är skriven och miljöbeskrivningarna är riktigt bra. Den är ganska otäck på sina ställen och många av karaktärerna är råa och samvetslösa.
Ett  måste för dystopi/fantasyälskare.


Det här är första boken i en trilogi av Susan Ee, och alla finns på biblioteket.


/Maria

Aldrig ensamma

När jag i somras recenserade Tredje principen skrev jag att jag hoppades på mer action i uppföljaren. Nu när jag läst Aldrig ensamma är jag mer än nöjd. Här har rebellerna Ava, Levi och Leymah tagit sig tillbaka till huvudstaden efter sitt räddningsuppdrag i norr och planerar nu för olika insatser för att kunna ändra på samhällssystemet. Det visar sig att de inte kan lita på ens sina allierade och de måste spränga sina förmågor - Levi och Leymah kan till exempel ta sig in i andra personers medvetande och hämta information från deras inre - till det yttersta. De utsätter sig själva för tuffa prövningar, allt för ett högre syftes skull.

Förlaget beskriver denna planerade trilogi som en serie om mod, vänskap och uppror, och jag håller med om att det är nyckelorden för berättelserna. Det jag tycker om mest med bägge böckerna är beskrivningen av de komplexa huvudpersonerna och deras starka vänskap. De lyfter varandra och hjälper varandra genom svårigheter. Kan inte minnas att jag läst en liknande vänskapsskildring. Är så pepp på att få läsa trilogins slut!

/Mimmi

Enklav (Razorland-trilogin, del 1)

Enklav är första delen i Ann Aguirres dystopiska Razorland-trilogi. Boken följer Spadertvå som bor i en enklav under marken, i det som tidigare varit ett tunnelbanesystem. Marken ovanför är obeboelig och en pest har förvandlat de allra flesta till köttätande monster. De människor som överlevt lever i små, strikt styrda enklaver i skydd av mörkret. När Spadertvå blivit gammal nog att anta yrket som jägare, och får Tålig som partner, börjar hon inse att allt inte går rätt till i enklaven och att de som styr inte går att lita på. Men hur ska hon kunna göra något åt det utan att själv blir förvisad till ovansidan?

Jag läste den här boken utan några förväntningar överhuvudtaget, och fastnade i den direkt. Som läsare får man snabbt en bild av hur samhället och enklaverna fungerar, och Spadertvå är en riktigt grym huvudkaraktär. Visst påminner den om en hel del annan science-fiction/dystopi som kommit de senaste åren. Enklavernas yrkesindelning påminner t.ex. väldigt mycket om Divergent, och livet i tunnelbanesystemet påminner om Metro 2033/2034. Men Ann Aguirre har ändå bakat ihop allt till en egen handling som känns hyffsat trovärdig. Och tempot är högt genom hela boken, vilket gjorde att jag aldrig ville lägga ner den.


Del ett och två finns nu på svenska. Tyvärr kommer inte del tre på svenska förrän 2017. Så vill man veta hur det hela slutar får man läsa den på engelska.


/Sussie

Kråkviskaren

Caw är en trettonårig föräldralös pojke som växt upp tillsammans med kråkor. I parken i staden Blackstone har han byggt ett stort kråkbo högt uppe i ett träd som han kallar sitt hem. Utan föräldrar och vänner är tre kråkor de enda han pratar med. Caw förstår nämligen vad kråkorna säger och de skyddar varandra till varje pris. Att prata med kråkor är någonting som Caw alltid kunnat göra men han förstår inte riktigt varför. Så småningom får han veta att han är en så kallad feral – en person som kan kommunicera med en viss sorts djur.

För åtta år sedan, i samma veva som Caw för sista gången såg sina föräldrar, befann sig Blackstone i mörker. Det var en hemsk stad att leva i där mord, bränder och onda krafter satte skräck i invånarna. Sedan dess har det varit relativt lugnt i staden. Det börjar dock röra på sig igen och när tre fångar rymmer ifrån fängelset sätter nya oroligheter igång. Det visar sig att det finns flera feraler i staden och alla dessa lever tyvärr inte i harmoni med sina djur.

Kråkviskaren är första delen i triologin Feralerna skriven av Jacob Grey (en pseudonym). Jag fångades genast in i historien då tempot är högt. Craws utveckling går snabbt och han lär sig mycket om sin historia och om sina krafter. Jag gillar idén med att feralerna kan prata och styra olika sorters djur, förmågor som sedan blir avgörande i striden mellan gott och ont. Det är en otäck historia och är man dessutom rädd för spindlar och kackerlackor så kan nog vissa delar i boken bli riktigt läskiga.

Jag kommer absolut att läsa de andra delarna i triologin!

/Anna

Zombie City: de dödas stad

Zombie city: de dödas stad handlar om Krille, som är helt ensam. Efter att zombierna tog över världen har han gömt sig i en bunker. Men det tog slut på mat och han blev tvungen att ta sig ut för att hitta mer. Överallt ligger det förruttnade kroppar. I mataffären luktar det ruttet kött och härsken mjölk. Som tur är finns det även konserver i mängder. Krille fyller sin ryggsäck och ska ta sig ut när han plötsligt inser att han inte är ensam längre...

De dödas stad är en fartfylld och lättläst zombiebok för mellanåldern. Den följer i stort sett mallen för hur en zombiehistoria ska berättas. Spännande, men utan något direkt djup. 

De dödas stad är första delen i danska författaren Benni Bødkers Zombie City-serie. Boken är utgiven av Hegas och har svårighetsgrad 4. Det är en del text, men ganska korta och enkelt uppbyggda meningar. Berättelsen förstärks även av Simon Bukhaves illustrationer.


/Sussie

Tredje principen

Det är tacksamt att vara dystopiälskare i dessa dagar. Knappt har man läst ut en trilogi förrän det kommer en ny. Många av dessa liknar varandra och för författarna själva kan det nog vara svårt att sticka ut ur mängden. Detta lyckas Anna Jakobsson Lund med i Tredje principen.

Mycket känns igen från liknande böcker. Det utspelar sig långt in i framtiden, där rebeller kämpar mot ett orättvist samhällssystem. Rebellen Ava som kan styra tankar får i uppdrag att hjälpa Levi, vars rebellsyster tagits tillfånga. De måste ta sig genom landets alla bevakade zoner utan att bli upptäckta, vilket blir ännu svårare när det visar sig att det finns förrädare inom motståndsrörelsen.

Det som skiljer denna bok från andra är att författaren skickligt undviker tråkiga klyschor. Hon har inte lagt in någon onödig kärlekshistoria mellan huvudkaraktärerna. Alla karaktärer känns som egna människor, inte styrda av några förväntningar på hur män respektive kvinnor ska bete sig. Jag gillar också oväntade detaljer som att det inte är de mest priviligierade som bor i city, utan tvärtom.

Att det utspelas i ett framtida Sverige sägs inte rätt ut, men vi förstår det tack vare smarta ledtrådar - till exempel har Levi ett gammalt mynt prytt med en kvinnobild och namnet Estelle på. Författaren beskriver dessutom avancerad teknisk utveckling trovärdigt. Men det är också lite av en svaghet med boken: det är mycket beskrivning och mycket dialog, men inte så mycket spänning. Det pratas och tänks i två tredjedelar av boken, först sedan ökar den i tempo och får mig att vända bladen fortare. Det här är första delen i en planerad trilogi och jag hoppas att det blir mer action redan från början i del två.

/ Mimmi

Som om jag vore fantastisk

Som om jag vore fantastisk är tredje delen i Sofia Nordins dystopiska serie om Hedvig, Ante och Ella. I första delen var det Hedvig som berättade historien, i andra delen Ante och nu i tredje delen får vi följa Ella. Seriös spoiler-varning härifrån!

I slutet av andra boken bestämmer sig Ella och Nora för att åka till Umeå, efter att ha hört en radiosändning från några överlevare där. Ella har lyckats övertala Nora att lämna sin lillebror hos de andra på gården och tillsammans ska de ta en bil och bege sig. Det blir en längre och svårare resa än vad någon av dem förutsett. Ella vet att Nora är kär i henne, och hon använder det till sin fördel. Men när de stöter på en annan grupp överlevare förändras deras relation, och deras gemensamma mål. Vilket innebär att Ella tvingas ta en del svåra beslut; som att stanna eller åka...

Jag var övertygad om att det här var tredje och sista delen i serien, och läste därför boken med en förhoppning om att kanske få lite svar och lite avslut. Men det verkar som att Sofia Nordin planerat att skriva fler delar, då denna slutar med ett väldigt öppet slut. Om jag vill ha fler delar? Definitivt.

Liksom de två tidigare delarna är Som om jag vore fantastisk en otroligt bra dystopi. Sofia Nordin låter sina karaktärer vara ungdomar, med allt det innebär (framförallt hormoner), men ger ändå berättelsen ett djup med de mörkare delarna; som att världen och människorna i den förändrats för alltid.

Har du inte läst dessa än så gör det. Första delen heter En sekund i taget och andra delen Spring så fort du kan.


/Sussie

Ryttarna

Ryttarna av Mats Wahl är en framtidshistoria som utspelar sig i Sverige ca. 50 år framåt i tiden. Sverige är nu ett land som härjas av orkaner och blodregn och där snön har slutat att falla. Vi får följa 16 åriga Elin och hennes familj bestående av föräldrar, en storebror, en lillasyster och morfar Frans. De bor tillsammans i ett betonghus som skydd emot det hårda vädret med ljuskänsliga kameror som övervakar egendomen, de håller sig helst för sig själva. Trots detta hamnar de i fejd med sina grannar, familjen Torson, och Elin råkar i självförsvar dräpa pappan i den familjen. De resterande medlemmarna av familjen tar Elins bror Vagn tillfånga. Det blir Elins uppgift att försöka få tillbaka brodern oskadd. På vägen möter hon både kärlek och död.

Boken ger en känsla av mycket gamla tider samtidigt som där finns element av modern IT-teknik. En dyster version av världen målas upp fylld med miljökatastrofer och fattigdom. Men denna dystopi lyfts upp av de starka familjeband som beskrivs och jag ser verkligen fram emot att följa Elin och hennes familj i nästa bok i denna serie som kallas Blodregn. Bok nummer två heter Krigarna och utkommer i september.


/Anna

Varelserna: Emmas bok

Nu är den äntligen här, del två i Magnus Nordins zombieserie Varelserna. Vi har tidigare skrivit om del 1 som heter Elias bok. Den recensionen kan ni läsa här. Som vanligt är det svårt att skriva om del två utan att avslöja något om första boken, så känn er varnade. Kom och låna första delen istället.

Kappelshamn skulle vara räddningen. Ett sätt att ta sig ifrån Gotland till fastlandet. Men fartygen som skulle hämta alla visade sig vara fulla av zombier och det var knappt så Emma och Sebbe lyckades fly. Emma tänker på sin storebror Elias, att hon måste få tag på honom. Men med Sebbe som är helt apatisk efter att ha sett sin familj dö är det inte så lätt att ta sig någonstans. Det finns dessutom ett problem till; en grupp med överlevare som inte vill Emma och Sebbe väl.

Det jag gillade så mycket med första boken i den här serien var att relationen mellan karaktärerna var så bra beskriven. Det är fortfarande inte många sidor text Magnus Nordin har att röra sig på, med tanke på att Lars Gabels stämningsfulla svart-röda bilder tar upp halva bokens sidor, men känslan finns fortfarande där. Dels Emmas relation till Elias, nu när de är separerade, men även hennes nya relation till Sebbe som hon bara känt i två dagar men ändå har ett ansvar för.

Och Emma växer i Sebbes sällskap. När ingen tar hand om henne tar hon hand om sig själv. Hon är inte längre den passiva lillasystern som hon var i första boken. Som en extra bonus har Nordin även lagt in ett lesbiskt par i handlingen. Mer starka kvinnliga karaktärer åt folket.


/Sussie

Spring så fort du kan

Spring så fort du kan är en fristående fortsättning på En sekund i taget som kom 2013. Vi har recenserat den första delen här. Det är svårt att skriva om den här boken utan att spoila den förra boken, så vill du absolut inte vill veta något innan du läst första boken rekommenderar jag att du slutar läsa nu.

En feber har dödat i stort sett hela samhället. Hedvig och Ella är, såvitt de vet, de enda överlevande. Tillsammans har de tagit över en undervisningsfarm där de tar hand om kor, hästar och höns. Men det är inte alltid så lätt att komma överens, speciellt eftersom de är så olika som personer. Hedvig oroar sig för framtiden och vill spara på allting, medan Ella lever i nuet och mest gör det som känns bäst för stunden. Men så en dag får de syn på en eld i skogen och de möter Ante. Nu är de plötsligt tre i huset och spänningarna mellan Hedvig och Ella ökar.

Jag gillade verkligen En sekund i taget, men när jag börjar läsa Spring så fort du kan börjar jag förstå att jag nog mest gillade Hedvig. I den här boken är det Ante som är berättarrösten och han funderar inte lika mycket som Hedvig gör. Faktum är att han mest tänker på sex. Och mat. Det känns inte alls lika trovärdigt som första boken. Jag förstår att Sofia Nordin vill trycka på hur viktigt det är med det sociala, att helt plötsligt ha människor runt sig när man trodde att man var ensam kvar i världen. Precis som när jag läste första boken får jag inte riktigt ihop att karaktärerna bara ska vara 13-14 år. De känns vuxnare.

Spring så fort du kan slutar när det blir som mest spännande, och trots mina invändningar mot den här boken vill jag ha en fortsättning typ igår.


/Sussie

The Maze Runner

Igår läste jag äntligen ut The Maze Runner.
Jag vann den för över ett år sedan och började läsa, men så fastnade jag på grund av alla frågetecken i handlingen och lade den åt sidan. Vilket misstag!

Visst, boken är full av frågetecken och lösa trådar, men det är också lite av tjusningen.
Allt börjar med Thomas; inlåst i en hiss som rör sig uppåt i timmar innan den äntligen stannar. Han har inga minnen från sitt liv, och han vet inte hur han hamnade i hissen.
När luckan öppnas möts han av ungefär femtio killar i hans egen ålder. Han har kommit till The Glade; ett stort område omgivet av en enormt stor labyrint.
Alla killarna har kommit dit på samma sätt som Thomas, och varje månad kommer en ny kille. Så har det varit i över två år. Under tiden har de byggt sitt eget samhälle, utan hjälp från några vuxna.
Varje dag skickas en grupp (The maze runners) ut i labyrinten för att försöka lösa den, men det är inte så lätt när väggarna flyttar sig varje natt efter att labyrinten stängts och fyllts av monster otäckare än allt du kunnat föreställa dig.

Allt förändras bara några dagar efter Thomas ankomst. Hissen börjar röra sig igen, och i den finns en tjej. Det är den första tjejen som någonsin satt sin fot i The Glade, och hon har ett viktigt meddelande som kommer att förändra allt.
Nu gäller det att hitta en väg ut.

Ahh, den här boken är så full av lösa trådar, men jag älskar att jag som läsare inte vet mer än personerna i boken. Jag får liksom vara med dem och lösa mysteriet med labyrinten och varför de befinner sig i The Glade överhuvudtaget.

Nu finns hela trilogin att låna på biblioteket. De är ännu inte översatta till svenska, men nästa år blir första boken film, och då brukar ju översättningarna gå snabbt.

/Maria

Den femte vågen

Efter första vågen finns bara mörker. 
Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. 
Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. 
Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Cassie är ensam kvar. Hennes föräldrar är döda och hennes lillebror Sammy blev ivägkörd med en buss tillsammans med alla andra småbarn för att räddas. Det var i alla fall vad de sade, men de lyckades inte övertyga Cassie.
Nu måste hon överleva i en värld där fienden kommer från en annan planet men ser ut precis som vi. Med andra ord går det inte att lite på någon. Det enda hon vet är att hon lovat Sammy att de ska återförenas, och det är ett löfte som hon tänker hålla. Hon smyger genom skogar, ödsliga gator och övergivna hus, utan att egentligen veta var hon ska. Var har de tagit alla barn, och varför?

I hennes fotspår rör sig någon annan, någon som övervakar hennes färd, men är han vän eller fiende?

Det här är en riktigt spännande bok. I början kändes det som att jag inte kom någonstans när jag läste, men så plötsligt lossnade det och jag sträckläste.
Världen är grym, övergiven och trasig. Nästan ingenting finns kvar. I stora läger förbereder De Andra för den femte vågen. De har bara lite jobb kvar innan alla människor är utrotade, och då ska de ta över.

Innan jag började läsa så trodde jag att boken bara skulle handla om Cassie, men oj så fel jag hade.
Boken byter huvudperson i nästan varje kapitel, och ibland är det lite svårt att hålla koll på vem som berättar, eftersom det inte står i kapitlets början. Trots allt så gillar jag det.

/Maria

Varelserna: Elias bok

"I natt drömde jag att världen var en stor och ödslig plats. [...] Men sen. När jag vaknar och ser ditt vita ansikte, din stumma blick, förstår jag att det inte är någon dröm. Världen är en stor och ödslig plats. Och vi är dom enda kvar."

Ungefär så börjar Elias bok som är första delen i Magnus Nordins nya zombieserie Varelserna. Elias och hans lillasyster Emma är ensamma kvar. Inga föräldrar, inga vänner. Varje dag letar de efter mat och någonstans där de kan gömma sig under natten. För på natten vaknar varelserna, zombierna. I stora horder letar de efter mat, efter människor som Elias och Emma.

Jag blir alldeles lycklig av den här boken, och inte alls på grund av handlingen som är jättemörk, men för att Magnus Nordin skrivit en sån galet bra zombiebok för barn i mellanåldern. Det är en kort historia, på ungefär 60 sidor där flera uppslag består av Lars Gabels illustrationer. Och vad hinner man då på 60 sidor? Om man är Magnus Nordin hinner man enormt mycket. Som läsare kommer man in mitt i allt. Det stora utbrottet har redan skett, alla är redan döda, Elias och Emma är på bristningsgränsen och som läsare förstår man att det varit såhär ett tag.

Och trots det mörka och hopplösa temat så finns det, precis som det ska i bra dystopier, en väldigt bra bild av hur långt vi är villiga att gå för de vi älskar.

Ser verkligen fram emot fortsättningen.

/Sussie

Delirium

Kärlek är en sjukdom.
En livsfarlig sjukdom som börjar med symptom som oförmåga att fatta rationella beslut för sitt eget bästa, aptitlöshet och sömnsvårigheter, och slutar med galenskap och död. Sjukdomen heter Deliria nervosa och botas enkelt genom lite hjärnkirurgi när du fyller arton år. Efter det blir du en lugn och trygg människa som kan leva ett trevligt liv tillsammans med den partner du blivit tilldelad.

Lena har en dryg månad kvar till sin behandling och hon kan knappt vänta. Innan behandlingen är reglerna många och friheten liten. Allting övervakas, och att visa känslor är strängt förbjudet eftersom det är tecken på att du blivit smittad av sjukdomen. Det är helt otänkbart att vidröra någon av motsatt kön, föräldrar kramar knappt sina barn och till och med dans är förbjudet, liksom all musik som inte blivit godkänd.
På en förbjuden fest träffar hon Alex, och allt förändras. Hon vet att hon inte borde träffa honom alls, och de känslor som vaknar i henne gör henne livrädd. Att bryta mot reglerna är livsfarligt, och kontrollanterna är skoningslösa. Trots det kan hon inte låta bli att träffa honom igen, men Alex har en hemlighet så stor att den vänder hela Lenas tillvaro upp och ner, och nu måste hon bestämma sig för vad hon vill göra med sin framtid.

Det här är en skrämmande historia där känslor inte tillåts existera. Precis som i många andra dystopier finns det människor som vägrat gå med på samhällets lagar och lever dolda i skogen som rebeller, och det både lockar och skrämmer bokens huvudperson. Det är väldigt mycket likheter med tex Matchad och Ful, men jag gillar det ändå.

Du hittar den och fortsättningen Pandemonium på bibliotekets nya Framtids-hylla.

/Maria

Framtiden på biblioteket

Har ni sett att det är stökigt på biblioteket? Och att barnavdelningen numera bytt plats? Vi håller på att rotera större delen av hyllorna i biblioteket. Barn- och ungdomsavdelningen får nu mer utrymme och kommer få mer ljus i och med att den hamnar vid de stora fönstren. Det är fortfarande en hel del jobb kvar, och faktaböckerna är fortfarande kvar på gamla barnavdelningen. Den nybyggda trappan (som ni skymtar på bilden) kommer snart kläs in en ny grön matta

Mitt i röran har vi även bestämt oss för att skapa en ny hylla. Nu hittar ni böcker som utspelar sig i framtiden på en alldeles egen hylla. Här står t.ex. Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins, Michael Grants Gone-serie och första delen i Veronica Roths dystopiska trilogi som börjar med Divergent. En blandning av mörka framtidsskildringar, äventyr och science-fiction.

Kom in och spana.

En sekund i taget

Hedvigs familj insjuknar i feber. Mamma, pappa, lillebror Ludvig. Sen hennes bästa vän Lydia. Sen resten av samhället. Och sen dör de. Alla utom Hedvig som ensam kvar försöker förstå vad som egentligen har hänt. Hedvig inser att hon måste bort från stan och bort från alla döda kroppar. Hennes första tanke är ta med sig mat och campingutrustning; att fly ut i skogen. Men det blir allt kallare, och maten kommer inte räcka någon längre tid. Hon behöver en plan.

Det är så ovanligt med svenska dystopier att jag inte kunde låta bli att läsa En sekund i taget. Speciellt en skriven av Sofia Nordin, som tidigare skrivit den underbara Det händer nu. Och det bästa av allt; det känns trovärdigt. Kanske att jag ser Hedvig som 16-17 år istället för de tretton hon ska vara, men hennes funderingar känns naturliga. För det är det första halvan av boken är; Hedvigs tankar. Hur ska man orka när man är ensam kvar? Vill man verkligen överleva när alla man känner är döda? Hur ska man kunna överleva när man egentligen bara vill att chocken ska ta över kroppen så hjärnan får vila?

En sekund i taget gör vad en bra dystopi, i min mening, ska göra; få läsaren att fundera på vad som egentligen är viktigt. För det är när man förlorat precis allt som man inser hur bra man hade det.


/Sussie