Hedvigs familj insjuknar i feber. Mamma, pappa, lillebror Ludvig. Sen hennes bästa vän Lydia. Sen resten av samhället. Och sen dör de. Alla utom Hedvig som ensam kvar försöker förstå vad som egentligen har hänt. Hedvig inser att hon måste bort från stan och bort från alla döda kroppar. Hennes första tanke är ta med sig mat och campingutrustning; att fly ut i skogen. Men det blir allt kallare, och maten kommer inte räcka någon längre tid. Hon behöver en plan.
Det är så ovanligt med svenska dystopier att jag inte kunde låta bli att läsa En sekund i taget. Speciellt en skriven av Sofia Nordin, som tidigare skrivit den underbara Det händer nu. Och det bästa av allt; det känns trovärdigt. Kanske att jag ser Hedvig som 16-17 år istället för de tretton hon ska vara, men hennes funderingar känns naturliga. För det är det första halvan av boken är; Hedvigs tankar. Hur ska man orka när man är ensam kvar? Vill man verkligen överleva när alla man känner är döda? Hur ska man kunna överleva när man egentligen bara vill att chocken ska ta över kroppen så hjärnan får vila?
En sekund i taget gör vad en bra dystopi, i min mening, ska göra; få läsaren att fundera på vad som egentligen är viktigt. För det är när man förlorat precis allt som man inser hur bra man hade det.
/Sussie
Har precis lånat hem den så hoppas att jag också kommer att gilla den! :)
SvaraRaderaUndergång, misär, what's not to like :) Nej, men hoppas du gillar den.
Radera