Blodsmagi

Efter sina föräldrars död får Silla en bok med posten. Någon som kallar sig Diakonen påstår att hennes pappa var en magiker utanför sitt vardagliga jobb som lärare, och även om Silla har svårt att tro det så finns bevisen framför henne i form av magiska formler skrivna med hennes pappas speciella handstil. Hundratals sidor, och alla har något att göra med blod.

Gömd på kyrkogården bredvid sitt hus provar hon en av formlerna och blir chockad när hon upptäcker att det fungerar. Hon kan utöva magi med hjälp av sitt eget blod vilket både skrämmer och fascinerar henne.

En  bit bort iakttar nyinflyttade Nicholas hennes handlingar och känner genast igen dem. Hans mamma drev sig själv till vansinne genom att göra samma sak som Silla gör nu och det skrämmer honom att se det igen.

Den nyupptäckta hemligheten får Silla och hennes bror Reese att vilja ta reda på mer. För några månader sedan mördade nämligen deras pappa deras mamma innan han tog livet av sig, och de blir mer och mer övertygade om att magin på något sätt hade med det att göra. Hela stan pratar om att han var galen, men de vet att det måste ligga mer bakom.

Tillsammans börjar Silla, Reese och Nicholas att gräva i gamla hemligheter och utforska magin på egen hand, men allting har ett pris, och någon verkar vara ute efter deras nyfunna talang.

Jag vet egentligen inte vad jag tyckte om den här boken. Ja, jag gillade den väldigt mycket först, men sen blev den lite för mycket blodbad för min smak. Det är blod överallt hela tiden och efter ett tag kände jag mig nästan lite avtrubbad. Det blev liksom för mycket. Silla blev bra på magin lite för snabbt och wow, vilket sammanträffande att Nicholas råkar ha ett förflutet fullt av magi och dessutom råkar ha alla sin mammas gamla magigrejer kvar i huset.

Lite färre sammanträffanden hade nog gjort boken mer realistisk. 

Hur som helst så får den ett medelbetyg i slutändan, för den var inte dålig trots allt. 

Vill man läsa mer så finns det också en fristående fortsättning som heter Blodsväktare.

/Maria