5 juli 2012
Månfågel
Till Dig!
Jag vet inte vem du är , men jag hoppas att du finns! Du som kan få mig glad igen.Du som kan få sorgen att försvinna, eller i alla fall göra mindre ont. Jag hoppas att du finns där ute någonstans. Och jag hoppas att du svarar snart. Jag behöver dig!
Vendela Höök (den ensammaste människan på jorden)
Smedjegatan 19, Vinninge
Allting börjar med brevet som Vendela skriver. Hon känner sig ensam och övergiven efter sin mammas död och sin bästis flytt. Hon vet inte vem hon skriver till, bara att hon behöver någon som förstår. Utan att veta varför, lägger hon brevet under ett par stenar vid ån.
Några dagar senare landar ett vitt brev på hennes hallmatta. Snirkliga bokstäver skrivna med riktigt bläck fyller pappret, och det är undertecknat med Wilhelm Silveus. Hans språk är gammeldags, och huset som han skriver att han bor i existerar inte. Vendela tror att det är någon som skämtar, men ändå kan hon inte låta bli att tycka om Wilhelms brev. Han verkar förstå henne som ingen annan.
Brevväxlingen fortsätter, men det är så många saker som är konstiga. Varför påstår Wilhelm att ingen i Vendelas hus vet vem hon är, och varför är frimärkena på hans brev så gamla?
Allting är konstigt, och hela tiden tycks Vendela förföljas av en väldigt speciell koltrast...
Ingelin Angerborns böcker är alltid välskrivna och oerhört spännande.
Jag gillade både Rum 213 och Sorgfågel, men också hennes böcker om AB Klant och kompani.
/Maria
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar