Det är mittemellan vinter och vår när Jättemyrsloken tröttnar på att se samma gamla kala träd, och samma fula lera där det borde vara gräs, och samma mulna himmel. Faktiskt har Jättemyrsloken tröttnat så fasligt att han tycker att hela världen är ful. Men när han berättar det för sin vän Hasselmusen tycker hon att myrsloken överdriver. Vadå hela världen är ful, säger hon, och knaprar i sig ännu en nötkaka, vad vet Jättemyrsloken om världen. Har han kanske sett hela världen? Och så berättar Hasselmusen om de andra skogarna, som också har kala träd och lera där det borde vara gräs. Och Jättemyrsloken inser att det kanske är ganska jobbigt att göra en resa, att man kanske kunde göra någon slags inre resa istället, en annan resa.
En annan resa är en bok skriven lika mycket för barnen som utgör målgruppen som för de vuxna i deras närhet. Som vuxen ser man en hel del annat i texten. Myrsloken som lider av någon slags vårdepression och har fastnat i vardagslivets rutiner och slentrian skriver mörka dikter och ser ingen direkt mening i någonting. Hans motsats, den lilla Hasselmusen, finner glädje i små saker, som att kunna ta fram kokostoppar till det redan överdrivna fikat. Och sensmoralen i det hela är givetvis att livet blir bara så roligt som man gör det.
Lotta Olsson har gett sina karaktärer helt underbara personligheter. Jag älskar Hasselmusens världsvana kaxighet och Jättemyrslokens lite mer dumsnälla inställning till allting. Och Maria Nilsson Thore borde få en eloge för att hon ritat bilder där en myrslok och en hasselmus interagerar med varandra i en miljö där båda passar in trots den enorma storleksskillnaden dem emellan.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar