Ända sen jag såg omslaget till Mamette, den lilla tanten som uppenbarligen är fast i en värld som snurrar lite för fort, har jag velat läsa den. Och Mamette är precis som jag föreställt mig henne. Ett barn fast i en 80-årings kropp, som vill så mycket, men som börjar inse att hon inte orkar fullt lika mycket som förut.
Seriealbumet består av korta avsnitt som t.ex. när Mamette får besök av sin son, när hon och bästa vännen har en städdejt, när de går på krokikurs osv. Vilket fungerar ganska bra. Läsaren får en överblick av hennes liv utan att det blir långtråkigt. Däremot kan jag tycka att Mamette är en typisk tant sedd ur en ung människas perspektiv. Tycker gamla tanter verkligen att städa är det roligaste som finns? Och är de verkligen rädda att ungdomarna ska sno deras väska för att den innehåller purjolök? Det blir lite för mycket fördomar för att det ska vara roligt ibland.
Trots det har franske Nob, som illustrerat och skrivit Mamette, gjort ett charmigt färgglatt seriealbum.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar