Cassiopeja Svensson är 19 år och är övertygad om att kärlek är någonting som Hollywood hittat på för att tjäna pengar. Sen händer allt på en gång. Hon får ett andrahandskontrakt i Stockholm, och bestämmer sig för att ta pianolektioner hos en farbror några trappor upp. Det är bara det att Casper inte alls är någon farbror, men istället djävulskt snygg, och trots att han har flickvän så händer det något mellan honom och Cassiopeja. Och sen är det kört. Varenda klyscha som Cassiopeja tidigare hånat, har hon nu fallit för.
Min första tanke när jag läser Katarina Sandbergs Vi är inte sådana som i slutet får varandra är att hon språkmässigt påminner en del om Lisa Bjärbo. Eller så är det bara att Cassiopeja påminner mycket om Alicia från Allt jag säger är sant. Hur som helst är det bra, eller mycket bra till och med. Imponerande nog är Katarina Sandberg född 1992 och har skrivit en debutroman som kommer vara en av årets bästa.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar