Pontus, eller Nypon som han kallas, är femton år när han förlorar sin farmor. Han sitter där med sin hand i hennes när hon dör, och plötsligt är ingenting enkelt längre. Det är som att allt tappat sin mening och som att ingen förstår någonting. Allting bara rullar på som förut. Det känns som att han lever i en film utan lyckligt slut.
Efter att ha sjunkit ner i ett mörkt hål så bestämmer han sig för att börja om från början. Börja sitt liv på nytt. Han måste lära sig att andas igen och se till att hans liv får det lyckliga slut han vill ha.
När han återvänder till verkligheten så upptäcker han saker som han aldrig sett förut. Han ser Hanna som går i hans klass och smyger längs väggarna som att hon är rädd hela tiden. Han ser Ramona i 9b som får något i honom att vakna när hon ler och han lär sig att leva varje dag som att den är hans sista.
Jag fastnade direkt i den här boken. Jag gillar verkligen Nypon. Jag bryr mig om honom och hans tankar och känslor känns väldigt realistiska. Det är också ganska skönt att få läsa en bok där en ung kille får vara sårbar och ledsen utan att det är konstigt.
Vad jag förstår så är det här Staffan Cederborgs första bok, och det är en lysande debut.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar