Det är sommarlov, men Bengt har urtråkigt. Ute på gården leker Astrid, Allan och Gustav, men Bengt får inte vara med. Det får han aldrig. Han vet att det är för att han är äcklig och inte passar in, för det säger de till honom varje dag.
Hans föräldrar tycker dock att han ska vara ute, så varje dag blir han tvingad att stå ut med alla hyss som barnen hittar på. Lera på cykelsadeln, fotbollen sparkad ner i ån eller bli uppjagad i ett träd.
Just den här dagen tycker de att det är superskoj att låsa in honom i soprummet där det är mörkt och luktar äckligt. Men det visar sig att Bengt inte är ensam där inne. Där finns också Jagger som rotar i soptunnorna efter nåt att äta.
Jagger är troligtvis inget bra sällskap, men han blir snabbt Bengts bästa vän. Det är visserligen lite konstigt att Jagger bor i en gammal container och sover på en fuktig kartong, men Bengt är mest lycklig över att inte vara ensam längre. Han berättar för Jagger om barnen på gården, och Jagger kommer på den briljanta idén att hämnas!
Jag älskar Frida Nilssons böcker. Bengt är så där ensam och sårbar att man bara vill krama honom, och under Jaggers tuffa fasad finns en mjukare sida som ingen bryr sig om att titta efter. Alla vuxna varnar Bengt för att umgås med honom, för alla vet ju hur "såna där" är.
En fin bok som tar upp svåra ämnen utan att ta fram pekpinnarna.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar