Pappas farmor har dött, och idag ska Frank och pappa till hennes lägenhet för att ta hand om hennes saker. Färden börjar på cykel, men när cykeln får punka så tar dagen en annan vändning. De får ta vägen genom den gamla skogen där träden till och med är äldre än pappas farmor blev. Frank undrar varför träden inte dör som hon gjorde, men pappa förklarar att träd kan bli mycket äldre än människor.
Promenaden tar dem till platser dit pappas farmor brukade ta honom när han var liten, och där hon tyckte om att vara. Där passar det att vila en stund och titta på utsikten.
Utanför dörren till farmors hus blir pappa tyst en lång stund. Frank tänker att han kanske är ledsen.
Det här är något så ovanligt som en bilderbok med foton, och vilka fantastiska foton det är!
Texten i boken är lugn och nästan poetisk och jag gillar att den visar att det är okej även för vuxna att vara ledsna. Det är naturligt att dö och naturligt att bli ledsen.
En fin bok om en pappa och en pojke och deras dag tillsammans.
Farzad Farzaneh känner kanske en del igen från Bolibompa, och fotografen heter Viktor Gårdsäter.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar