Jan Svensson har just flyttat till Luleå på prov. Hans pappas man har fått ett nytt jobb, och Jan och hans syster Klara har fått flytta med. I Stockholm bor deras mamma kvar, och om ett år ska alla bestämma om de ska vara kvar i Luleå eller inte.
Jan är till en början riktigt pepp på att bo i Luleå. Stan verkar okej och lägenheten och området är nästan finare än i Stockholm, men så börjar skolan, och det visar sig att det inte är så lätt att glida in i en klass med femmor och tro att allt bara ska lösa sig. Plötsligt måste han försöka komma på vem han vill vara här i nya klassen; något som han aldrig behövt tänka på förut. Han har ju liksom alltid bara varit okomplicerade Jan Svensson.
Grannen Nicki som också går i Jans klass är dessutom ett mysterium som Jan inte kan klura ut. Ena dagen är hon snäll och pratig och nästa dag tittar hon knappt på honom. Hon pratar om London där hon bott och gjort häftiga saker, men är allt verkligen sant? Klassen verkar inte tro det, och Jan vet inte vad han ska tro.
Jag gillar den här boken och jag gillar Jan och hans familj. Det finns dessutom flera superbra vuxna i den här boken. Läraren Martin är en sådan lärare som alla borde ha, och de vuxna i Jans familj känns nästan för bra för att vara sanna. Det görs dessutom ingen stor grej av att Jan har två pappor och en mamma, och att läraren har rullstol nämns bara i förbifarten.
Johanna Lindbäck har verkligen lyckats här, och jag gillar att det ibland (men ändå för sällan) kommer ut såna här vardagsböcker som har killar i huvudrollen utan att boken är en deckare eller handlar om sport.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar