24 juni 2016
Jag lever, tror jag
Kim och Amandas värld faller samman när deras bästa vän Moa plötsligt omkommer i en bilolycka. Trots att de delar sorgen lägger den sig som en hinna mellan dem. Amanda fortsätter mer eller mindre som vanligt, medan Kim totalt går in i sig själv och sin sorg. Kims föräldrar försöker få henne att prata med en kurator, att besöka graven, att gå till skolan, men dagarna går och ingenting hjälper. Den enda tröst Kim har är Stig, mannen hon möter på kyrkogården när hon smiter ut till Moas grav på nätterna, och Erik; Moas bror.
Det finns många böcker om sorg, men det är få böcker som utforskar vad som händer när sorgen inte går över. När någon sörjer längre än alla i sin omgivning, och hur frustrerande det är både för den som sörjer och för de som gått vidare. Christine Lundgren har skrivit en väldigt fin och en väldigt viktig bok.
/Sussie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar