Mels liv faller i bitar när hennes bror Nolan dör. Nolan var bipolär, precis som deras moster, och precis som Mel själv. I perioder var han så deprimerad att han inte fungerade, och i perioder så överenergisk att han kände sig oövervinnerlig. Men Mel äter sina mediciner, går till sin psykiatriker, och försöker hålla sig balanserad. Det hjälper inte alltid.
För ett år sen sa hon upp bekantskapen med sina tre bästa vänner för att hon inte klarade av att prata om sig själv, och om Nolan. Och när samma sak är på väg att hända igen med två nya vänner måste Mel fundera på om det är värt att hålla allting för sig själv, eller om hennes vänner kan lära sig leva med hennes sjukdom.
Det är hög igenkänningsfaktor på den här boken för alla som någonsin kämpat med en mental sjukdom, även om det inte är bipolaritet. Eric Lindstrom gör ett imponerande jobb med ett beskriva Mels tillstånd och skiftningar. Hur hon i sina depressiva stunder gör allt för att bli lämnad i fred i någon slags dvala, för att i nästa sekund strunta i sina mediciner och bli skrämmande lik sin bror Nolan.
Samtidigt är det en jättefin bok om vänskap och kärlek (som vanligt ett stort plus när författare skriver in inte bara 1, utan 3 hbtq-karaktärer). Bara ta fram näsdukar och läsa.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar