Albin är en sådan som inte märks och inte blir lyssnad på. Han är inte bra i fotboll, som han spelar för att hans pappa tyckte det. Hans egen åsikt räknas liksom inte. Så när det är friluftsdag och han under orienteringen i skogen fastnar med foten sticker klasskompisarna ifrån honom. Albin är vilse. Han sover en natt under en gran och äter några bär som växer på en buske.
När han hittas dagen efter är allting annorlunda. Alla vet vad han heter, det står till och med om honom i tidningen. I några dagar hälsar alla på honom, och de som lämnade honom i skogen bjuder hem honom på pizza och tv-spel. Albin känner sig modigare, rentav kaxig. Kan han få folk att lyssna på honom? Den där nya känslan i kroppen, har den med bären han åt att göra?
En annan Albin skulle passa att läsas i en skolklass för den kan nog ge många intressanta diskussioner. Vad behövs för att man ska våga och klara av saker? Är popularitet och framgång viktigt? Vem ska bestämma på en skola? Johan Unenges bok är nästan obehaglig att läsa ibland, men väldigt bra och tankeväckande.
/Mimmi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar