Anrop från inre rymden

En tjej smiter in på badet efter öppettid. Något hon längtat efter händer men sedan förändras allt.

En annan tjej kastar saker i golvet för att hon ska synas lika mycket som tvillingsystern som har ätstörningar.
En kille ska åka på läger tillsammans med sin förståndshandikappade bror. Alla är snälla och ler mot brorsan. Eller är det så att de skrattar åt honom...?

 

Jag tokälskade Elin Nilssons förra bok Flyt som en fjäril stick som ett bi och har längtat efter att hon ska följa upp den. Anrop från inre rymden är någonting annat, en novellsamling för yngre åldrar, men vad de har gemensamt är hur träffsäkert jobbiga känslor skildras. I min favoritnovell, den första i boken, har berättarjaget inte bara en förändrad relation med sin bästis, hon är dessutom ensam hemma under en snöstorm där strömmen går, samt oroar sig för vad som ska hända med hennes katts ungar när de föds. Kommer pappan slå ihjäl dem? Elin Nilsson lyckas på bara 25 sidor framkalla starka känslor hos mig när jag läser. Hon skildrar tankar som är lite förbjudna eller hemliga på ett sätt som kan få en att känna sig mindre ensam.

/Mimmi