Hugo är som han är och trivs med det. Han går gärna i shorts på vintern och bjuder på russin hit och dit fast de flesta tackar nej. Men han funderar ibland på att han inte har så många kompisar. Det är Simon förstås, de har kul när de spelar Minecraft på fritiden. Men Simon blir mobbad i skolan och Hugo vågar inte riktigt stå upp för honom, speciellt inte efter att Hugo blivit elevrådsordförande och äntligen blir lite populär när han lyckas ta bort kepsförbudet i skolan litegrann.
Den här boken har likheter med En annan Albin, som också handlade om hur man blir populär och vilka baksidor det kan ha, men är skriven med mer humor. Jag gillar särskilt Albins småvresiga mormor som kan kläcka ur sig rätt konstiga saker. Hela Hugos familj är väldigt mysig, hela boken är det. Jag blir alltid glad när jag läser Christina Lindströms böcker.
/Mimmi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar