Eira läser en annons i tidningen. Tydligen är det någon som vill sälja en docka med gammaldags klänning, stort burrigt hår och tomma svarta stirrande ögon. Konstigt det där med äkta människohår tycker Eira. Hon ska i alla fall inte köpa någon docka och därför glömmer hon snart bort annonsen. Men senare på dagen ringer det på mobilen, okänt nummer. Det är en skrovlig mansröst i andra änden. Mannen ringer angående annonsen. Eira undrar vilken annons och när mannen svara "annonsen om den lilla, hon den lilla med människohåret" då tror hon först att någon skojar med henne. Rösten ger sig dock inte utan insisterar på att Eira ska ha dockan, att den hör hemma hos henne. Eira trycker bort samtalet och känner sig väldigt olustig. Ännu olustigare känner hon sig dagen efter när det visar sig att någon hängt den gamla dockan i en platspåsen på ytterdörren. Vem har hängt den där, och varför är det så viktigt att just Eira får den gamla läskiga dockan?
Boken Gåvan är en riktig rysare. Det visar sig nämligen att dockan kan prata och styra människor, och att den inte alltid har de trevligaste avsikter. Författaren Susanna Lönnqvist har lyckats bra med att skapa en läskig stämning i boken, man vet inte riktigt vad som kommer att hända. Dockor som pratar och styr folk är nog en väldigt tacksam sak att bygga en historia kring om man vill skrämma upp folk, det ger i alla fall mig kalla kårar!
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar