"Egentligen gillar jag andra människor. Men jag måste vara ensam för att inte tunnas ut."
Kaninen i Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner är en outsider. Någon som aldrig får till en naturlig känsla av samhörighet med andra människor, som känner sig ensam även i en grupp, eller som mimar andra människors beteenden för att passa in. Som drar sig undan och undviker tillställningar för att det helt enkelt finns en gräns för vad man orkar med.
Anna Höglund lyckas verkligen beskriva ensamhetens baksida. När man varit ensam så länge att man börjar säga nej av ren vana och inte nödvändigtvis för att man inte vill. När allting börjar kännas så meningslöst att det genomsyrar allt man gör. När man inte längre kan identifiera sig med andra människor. När man börjar bli så ovan med sociala situationer att man blir rädd för människor.
Lyckligtvis finns det även hopp. Och tur är väl det, för det är nog många som kan identifiera sig med den stackars kaninen. Speciellt i tonåren när det är vanligt att uppleva att ingen förstår en. Och har man ingen att prata med om allt det här, så har man i alla fall kaninen som vet precis hur meningslöst det kan kännas.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar