Året är 1835, och Johan är elva år. På barnhemmet där han bott nästan hela sitt liv är livet hårt och barnen ständigt hungriga.
Dagarna är fyllda av hårt arbete, stränga vuxna och elaka barn, och till slut får Johan nog. Han planerar att rymma. Sent på kvällen smiter han ut, och på gården stjäl han några av flickornas kläder för att inte bli igenkänd i staden. Klädd i flickkläder blir han Johanna, och hamnar slutligen mitt i ett kringresande teatersällskap där den vackra skådespelerskan Angelique bestämmer sig för att hjälpa honom.
Johan är plötsligt hos någon som verkligen tycker om honom och som ser till att han är mätt och belåten, och det är den bästa känslan han någonsin känt. Dessutom träffar han Gustav, och får sin första riktiga vän.
Problemet är ju bara att alla tror att han heter Johanna, och att stadens vakter letar överallt efter honom. Någon vill ha tag på honom, och kanske är Johan inte alls bara den obetydliga barnhemspojke han alltid trott sig vara.
Annika Thor är en duktig författarinna och lyckas alltid skriva om utsatta barn på ett trovärdigt sätt. Jag tyckte att det var intressant att få läsa om hur det var att leva på barnhem i Sverige år 1835, och hur annorlunda tillvaron var då.
Samtidigt är det här en bok om att få känna att man äntligen hör hemma någonstans och om stark vänskap.
En fin och spännande bok som nog också passar fint för högläsning i mellanstadiet.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar