Fyr 137

Precis som i Rum 213 och Sal 305 så börjar den här boken med en registreringsskylt. Elvira är på väg till en campingen Svartudden med Bea och Meja och Mejas föräldrar för att få lite skön ledighet. De ska sova i tält, bada och spana på killar.

Medan Mejas mamma berättar om fyren som finns bredvid campingen så passerar de en bil med FYR 137 på registreringsskylten, och alla tre tjejerna stelnar till. I Elvira växer direkt en oro om att det här ska bli ännu en läskig upplevelse och det blir inte direkt bättre av att tjejen i campingens restaurang berättar om Svarta Sara som sägs spöka i fyren.

Meja går igång direkt. Hon vill till fyren på en gång och kolla om de kan locka fram spöket, men Elvira och Bea är mer motvilliga. Fast på något sätt får Meja som vanligt sin vilja fram.

Fyren är kuslig, och konstigare blir det när de hittar en gammal dagbok, skriven av någon som kallar sig S.

Den härliga semestern blir bara ännu läskigare när Elvira tycker sig se ett blekt ansikte i fyrens fönster...

Jag gillar Ingelin Angerborns spökisar väldigt mycket. Språket flyter på och det är lätt att fastna. Den här är dock inte lika läskig som Rum 213, men ändå riktigt spännande sommarläsning.

/Maria