- "Och han kommer oftast på natten, när man ligger ensam i gamla skjul."
- "Du försöker bara skrämmas."
- "Tror du?" Adrian skrattade till.
Ellen ska sova i det gamla skjulet som står på gården vid det sommarhus hennes familj lånat över sommaren. De befinner sig på Utö, ett gammalt gruvsamhälle. Trots syskonens försök att skrämma upp henne sover hon faktiskt i skjulet hela natten. Eller så mycket sova blir det kanske inte för någon knackar i väggen hela natten, och Ellen är övertygad om att det är Utöskräcken. Dagen efter undersöker hon skjulets väggar noggrant och hittar då en gammal dagbok. Dagboken har tillhört Anton 12år och skrevs 1848. Han drömmer om att bli författare men skriver att han troligtvis kommer bli tvungen att jobba i Gruvan när han blir 13 år. Ellen blir helt uppslukad av det Anton berättar och när dagboken plötsligt tar slut lämnas hon med flera frågetecken. Frågan är om hon nu mer än 160 år efter kan få veta sanningen om Antons liv och kanske även få svar på vem denna Utöskräcken egentligen är.
Sara Lövenstam skriver så bra att jag var tvungen att sträckläsa boken, det gick inte att sluta läsa förrän jag fick veta hur det skulle gå med allt. Det är en spännande bok med mycket historia. Trots inslag av en hel del hemskheter så blir man varm i hjärtat av att få följa både Anton och Ellen i deras respektive vardag. Och Ellens stora engagemang för Anton smittar av sig på mig som läsare. Gruvan är minst lika bra som Saras tidigare bok Skarven. Detta är minst sagt en annorlunda deckarhistoria.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar